Hårdare förr - men inte bättre

Det fanns en tid då idrottens så kallade problembarn svartlistades från landslagsspel. Inte bara tillfälligt, utan för gott. En fylla på ett träningsläger, ett bakrus vid en matchsamling, ”rykten på stan”…sen var det kört.
Vi som växte upp på 1950-talet fick lära oss att ”livstidsstraff” inom idrotten var något helt naturligt. Ingen ifrågasatte det, vad jag kan minnas. Inte tv (som knappt fanns då), inte pressen.
Fast möjligen barnen, i någon mån. Som pojklagsspelare undrade man ju då och då varför ens idoler inte spelade med landslaget. Inga namn, det vore onödigt så här i efterhand. Men det fanns faktiskt flera, både i fotboll och handboll.
”Bohemer”, sa vuxna som visste bättre. Eller som trodde sig veta bättre. Eller som förväxlat sanning med rykten.

Bohemer betydde typ fyllbultar, det lärde man sig snart. Man såg det med egna ögon förresten. Lirare som var på lyset dan före match. Eller också direkt efter. I ett specifikt undantagsfall till och med samma dag; jag tänker på fotbollsstjärnan som var aspackad vid lunchtid men spelklar på kvällen efter att däremellan hjälpligt ha sovit ruset av sig.
Den ”bohemen” fick aldrig en landslagschans.
Inte ens på klubbnivå gick väl just det exemplet för sig – men annars var det högt i tak på den ”gamla goda tiden”.
Utom när det kom till att representera Sverige.
Då skulle man vara skötsam och fin, präktig och äppelkindad. I alla avseenden ett föredöme. Åtminstone på ytan. Jag tror t ex inte att en tatuering passerat, förr var det bara sjömän och kåkfarare som hade sånt. Sades det.
Såvitt jag kan minnas var det dessutom alldeles sant.

Tesen om att ”alla förtjänar en andra chans” var heller inte uppfunnen, i vart fall inte erkänd inom idrottsrörelsens elitskikt. Därför förblev dörren till landslagsspel stängd för några av mina barndomshjältar.
Hur kom jag nu att tänka på detta?
Jo, för att allt blivit så annorlunda. Dagens ”bohemer” kommer undan med tidsbestämda straff. Ett halvt års avstängning för fylla plus hotellvandalisering, för att nämna ett aktuellt exempel från handbollslandslaget.
Stötande? Bättre förr? Inte om du frågar mig.
Alla förtjänar verkligen en andra chans. I idrotten, i karriären, i livet. Ja, gärna en tredje chans också. Men det tycker jag kanske för att jag själv fått minst fyra.

S E