Tunn grund för inställt

Gårdagens schemalagda möte mellan Irsta Västerås och HIF Karlskrona i handbollsallsvenskan ställdes in. Anledning: tre personer i eller runt Karlskronas lag testade positivt för corona vid den numera obligatoriska kontrollen kort före match. All respekt, men samtidigt viss förvåning. Ett komplett handbollslag består idag av cirka tjugo individer, tränare och ledare inräknade. När tre testar positivt (fördelningen spelare/ledare framgår inte) återstår alltså 17 som testat negativt. Med råge tillräckligt många för att genomföra en match. Ändå ställer man in. På direktiv, antar jag, från handbollsförbundet. Det säger rätt mycket om coronaskräcken - men kanske ännu mer om konsekvenstänkande.

*. *. *

Just nu är handbollen drabbad av något som liknar hjärnskakningsepidemi. Flera lag har spelare borta av den anledningen, HK Malmö t ex båda sina målvakter. Inställda matcher? Inte en enda. Klubbarna får reda sig med det de har eller kan låna in. Nu hör jag någon invända: hjärnskakning smittar inte, din fubbick. Nä, det är ju sant. Men om nu corona gör det - med garanti - fattar jag inte hur en eller max två spelare i HIF Karlskrona kan vara smittade, resten icke. Gemensamma träningar, gemensamt omklädningsrum,  socialt umgänge mellan varven; vore skräckbilden av viruset korrekt borde väl alla ligga däckade, eller? Fel uttryck förresten: inte ens de som testade positivt låg däckade, de var på träning precis som vanligt.

*. *. *

Ja, jag tycker ”smitta i förskott” är en tunn grund att ställa in matcher på. Och redan i övermorgon har HIF Karlskrona match igen, Hammarby hemma. Ponera att testläget är oförändrat - eller, hemska tanke, förvärrat. Hur gör förbundet då? Beviljar inställt så klart, praxis är ju lagd. I förlängningen innebär det risk att serien helt enkelt inte kan slutföras, i alla fall inte för HIF Karlskronas del. Kanske ett försumbart problem, i och för sig. Förbundet har ju redan stängt ner hela seriesystemet, utom just elitnivån. Konsekvenstänket imponerar inte någonstans.

Luckor i sporttäcket...

Årstider är ett vackert ord. Jag är tacksam att Sverige erbjuder fyra, med sinsemellan markanta skillnader. Så väl ordnat är det inte överallt i världen. Just nu kan vi njuta av den bästa. Våren. Eller åtminstone ett halvt löfte om den; fortfarande kan det komma en eftersläng av vinter, luriga mars har inte ens börjat. Men idag. Helt underbart ute. Tro mig, jag har verkligen försökt utnyttja varenda lucka i sporttäcket. Det har ju varit fotboll på tv. Och handboll. Först Mjällby mot Landskrona i cupen, sen HK Malmö mot Sävehof i ett toppmöte i ligan. Match på match under de finaste soltimmarna. Luftfickor emellan, tack och lov.

*. *.  *

För Mjällby gick det alldeles utmärkt. Seger med 3-0, övertygande spel. Och detta med i huvudsak ”resterna” av fjolårstruppen. Av alla nya fanns endast holländske backen Klinkenberg med i startelvan. Några till byttes in i andra halvlek, bl a prestigevärvningen Kofi Adu. Som faktiskt såg pigg och hemtam ut direkt. Frågan är bara vem han ska slå ut för att bli ordinarie. Löfquist? Knappast. Jesper Gustavsson? Adam Pettersson? Grabbar från bygden, kulturbärare, arbetshästar som jobbat sig till startplatser den långa vägen. Svårpetade, helt klart. Faktum är att Mjällby verkar ha ett överflöd av mittfältare. I sinom tid tillkommer ju även Andreas Blomqvist, just nu skadad. Och min personliga favorit Viktor Gustafson har jag inte ens nämnt. Lyxproblem? Kanske. Upp till tränarduon Järdler/Westerberg att hantera det.

*. *. *

För HK Malmö gick det inte alls bra. 24-30 i baken, klart och odiskutabelt. Unga talangspäckade Sävehof var påkopplat från start, HK hängde inte med. Och tappade serieledningen på kuppen. Men visst är läget raffinerat nu när bara två omgångar återstår. Sävehof, Malmö, Ystads IF; alla har 38 poäng, Sävehof etta på målskillnad. Härnäst möts f ö YIF och Sävehof. Vilket kan gynna - Malmö. Förutsatt alltså att YIF vinner - och att HKM i sin tur knäcker Kristianstad på bortaplan. Avstår tips, allt känns möjligt. Men HKM måste förstås upp i nivå, dagens insats var betänklig. Visst, laget har berövats båda sina målvakter pga den nya handbollssjukan hjärnskakning men det var inte där det brast: nödlösningen Jakobsson gjorde en hygglig match. Värre med niometersspelet. Statiskt. Lättläst. Skyttesvagt. Magnus Persson saknades, om det gjorde skillnad kan jag inte bedöma. Ljusglimten var Jildenbäck. Hundraprocentig i avsluten, sex mål totalt. En häpnadsväckande comeback, mannen hade ju lagt av.

*. *. *

Nu en nypa kvällsluft. I väntan på Mello, tralala. Tack för ordet.

I krig och pandemi offras liv och leverne

Det riskfria samhället. Det eviga livet. Ett Utopia. Är det vad regeringen, alias Folkhälsomyndigheten, vill åstadkomma? Dagens besked om skärpta restriktioner kan inte gärna tolkas på annat sätt. Barn får inte längre idrotta. Du och jag får inte gå på snabbköpet tillsammans, bara var för sig. Alla krogar måste bomma igen 20.30. Kulturutbudet förblir bottenfryst. Allsvenska fotbollsklubbar som drömt om lättnader i publikförbudet kan fortsätta drömma för oöverskådlig tid. Arbetslösheten skenar hand i hand med depressionen, företagsamheten blöder bort. Människor SKA vara rädda. Helst gå i långa bågar om varandra. Inte komma nära. Inte röra, gud förbjude. Möjligen får man nudda vid personer i sitt eget hushåll men säker är jag inte, riktlinjerna därvidlag är något diffusa. Och på allt detta ansiktsmask, av somliga felaktigt kallat munskydd. Förr var sådant förbehållet rånare, nu går rekorderligt folk omkring och döljer sig utan att få luft. Ja, inte alla men allt fler. Makten pekar, människorna lyder och lider. I krig och pandemi offras både liv och leverne. Jodå, även jag kan bli skräckslagen. Över konsekvenserna.

Malmös Fatala Fiasko

Man ska vara försiktig med F-ordet. Fiasko alltså. Jag har dock svårt att komma på något bättre för MFF:s insats i gårdagens cupmatch mot Västerås. Inte för förlusten som sådan. Fotboll kan vara både gåtfullt och nyckfullt, ett bättre lag vinner inte alltid över ett sämre. Men var det inte precis vad som hände just igår? Att Västerås från superettan helt enkelt var bättre än de regerande svenska mästarna och vann alldeles rättvist med 2-1? Jag tycker det. Missade förstås första kvarten där MFF lär ha dominerat. Men resten såg jag - med stigande förvåning.

*. *. *

Detta skulle ju trots allt föreställa en i stort ordinarie MFF-elva. Kanske på några få undantag när; Eric Larsson, Lewicki, Rieks i så fall. Den trion saknades. Men det ska MFF tåla, bredden brukar ju framhållas som särklassig gentemot konkurrenterna. Igår syntes varken bredd eller spets. Ingen klass, inte kvalitet nog för att rent spelmässigt överglänsa Västerås. Bristande skärpa präglade det mesta i MFF: passningar, tempo, avslut. Här och där även inställning. Största stjärnan hade för dagen bytt namn till Lojvonen - och börjar inte upphaussade Ahmedhodzic bli lite väl nonchalant? Grabben är bra på mycket, absolut. Men knappast felfri, t ex i det viktiga markeringsspelet.

*. *. *

Objektivt sett var det så klart kul att Västerås vann. En cup utan skrällar vore som en vår utan grönska. Eller som en fotbollsfest utan publik - för att dra en liknelse i tiden. Sa jag förresten att Västerås gjorde alla tre målen i matchen? Så var det. Christiansen fick av någon anledning MFF:s 1-1-mål, den bollen hade aldrig gått in utan en grov riktningsförändring på en Västeråsback. Om man nu ska vara petig. Hursomhelst. Döma ut MFF tänker jag inte göra, utrymme för uppryckning finns. Men det är märkligt att man inte värvat en enda spelare. Inte ens Simon Rundvandrare har man värvat. Det har istället IFK Göteborg gjort. Rundvandrare Thern kan därmed bocka av sin femte allsvenska klubb. Inte illa.

*. *. *

Slutligen en liten rättelse. Häromdagen skrev jag om den stängda handbollsligan. Publikförbudet som hindrar folk att gå på match. Ingen lag utan undantag: Fredrik Petersen i Kristianstad får lov att se varenda match. Ombytt och spelklar, inskriven i laguppställningen. Men icke desto mindre åskådare. Synpunkter på det, Folkhälsomyndigheten? Seriöst fattar jag inte vad IFK Kristianstad sysslar med. Utmobbning, eller?

Raffinerat läge i stängd liga

Handbollsligan. Synd att den är stängd nu när allt är öppet. Tre lag slåss om seriesegern, dubbelt så många är inblandade i bottenstriden. Ett normalt år kunde alla handbollsvänner lockats till match för mindre - ett onormalt som detta är lustfyllda små nöjen strängeligen förbjudet. Nästan så jag måste skriva det två gånger för att övertyga mig själv: förbjudet att gå på match. Men tillåtet att spela. Pandemilagen är som bollen: rund. Nog av, det finns ju tv. Streamingtjänster om man vill ha påsar under ögonen och hål i plånboken, Sportkanalen om man nöjer sig med lite spridda skurar av matchflödet.

*. *. *

Ystads IF 37 poäng. HK Malmö 36. Sävehof 34. Så är det aktuella läget i ligans tabelltopp. Det kan dock bli jämnare än så: Sävehof har fem matcher kvar, YIF och HKM bara fyra. Vid vinst i hängmatchen passerar Sävehof Malmö på avsevärt bättre målskillnad. Raffinerat nog återstår också inbördes möten: YIF-Sävehof, Sävehof-HK Malmö. Partillelaget såväl som HKM har dessutom kvar att möta Kristianstad på bortaplan, normalt en ganska ruggig uppgift. Tippa känns omöjligt - men har jag en gång sagt Ystads IF får jag väl hålla fast vid det. Sen ska förstås inte värdet av en serieseger överdramatiseras. Slutspelet räknas, det är där mästarlaget koras. Somliga gillar det, jag gillar det inte. En rak serie är mer utslagsgivande. Om man nu efterfrågar sportslig rättvisa, vilket man kanske inte gör. Just i år hade det annars varit prima läge, idén om slutspel som en inkomstbringande publikkittlare saknar ju all relevans.

*. *. *

Dramatiskt på riktigt är det däremot i botten av tabellen. Två lag ska åka direkt ut, tre måste kvala för förnyat ligakontrakt. Och som sagt, sex lag är inblandade. Alla samlade inom futtiga tre poäng: två på 17, två på 15, två på 14. Med anrika gamla RIK som jumbo just nu. Kan inte påminna mig någon liknande bottenstrid - och då har jag ändå följt handbollen onyttigt nördigt i minst ett halvt århundrade. Vilka som slutligen tvingas lämna ligan står skrivet i stjärnorna. I kaffesumpen ser jag absolut ingenting. Jo, att IFK Ystad har sämsta formen. Men dock 17 inspelade poäng. Två till kan räcka, säkert är det min själ inte. Helt avgörande blir förstås bottensextettens inbördes möten. Ett antal sådana återstår. Själv är jag neutral i frågan. Nästan i alla fall. En liten sympatitumme håller jag allt för Varberg. Där spelar nämligen Armi Pärt och Hampus Dahlgren, båda med förflutet i HIF Karlskrona. Duon råkar dessutom vara handbollsligans ytterligheter i fysisk bemärkelse. Pärt 208 cm på höjden, Dahlgren 168. Störst respektive minst. Profiler av det slaget vill man inte mista.

En våg i taget

Ministrarna Hallengren och Lind var på tv i morse. Igen. Paret återkommer med en regelbundenhet som möjligen överträffas av Anders Tegnell, ingen annan. Ärendet den här gången var det gamla vanliga. Pandemin. Nya besked kring den tillfälliga lag som gäller i frågan. Någon hoppades kanske på lättnader, siste optimisten är ju inte född. Men nej. Hallengren och Lind flaggade för ytterligare åtstramningar. Ja, eventuellt rena lockdown’s. Av större träffpunkter då, typ gallerior. Smittan tenderar att öka, förklarade Hallengren i ett slags halvsanning. På vissa håll i landet tenderar den faktiskt att minska. Det hörde jag själv en läkare säga minuterna innan i samma tv-kanal. Men öka eller minska verkar inte längre spela roll, över alltihop lyser ju hotet om en tredje våg. Följd av en fjärde. Följd av en femte...

*. *. *

Nej, jag tror verkligen inte att Lind och Hallengren vill förpesta livet för vanligt folk. Att de vill knäcka förenings-Sverige. Mörklägga kultur-Sverige för gott. Rasera ett samhällsbygge som åtminstone Hallengrens parti sällan varit sent att ta åt sig äran av. Självklart inte, rimligen tvärtom. Ministrarna vill oss i någon mening väl, allt annat vore ju väldigt egendomligt. Men kanske har de otur i konsekvensanalysen, Lind och Hallengren. Vad händer med människor som piskas till skräck på obestämd tid? Vad gör isolering och distansering med folkhälsan? Vad betyder publikförbudet för idrottsföreningarna? På kort sikt kanske ingenting, det kan jag vara den förste att medge. Men herregud: här pratar vi ett år, snart nog två. Skulle det bara passera som lite harmlös vintersnuva? Är det okej om jag tvivlar? Tack. Då gör jag det.

Fredagsmys på fotbollsfronten

Träningsmatcher i fotboll är vad de är: förspel till allvaret, inte mer. Med det sagt höll jag inne med jublet över Mjällbys 2-0-seger mot MFF i fredags. Däremot tillät jag mig att mysa. Mjällby, brandskattat på flera  av fjolårets tongivande spelare, såg mycket bättre ut än jag trodde. De nya smälte in, di gamle var sig lika. David Löfquist t ex. Hans frispark till 1-0 var nästan onödigt fin, han kunde gott sparat den till allsvenskan. Småilsk och lite opolerad  var han också, Mjällbykaptenen. Det brukar han vara, annars är han liksom inte David Löfquist. Om det varit en tävlingsmatch kunde han åkt ut, men nu valde domaren att vara snäll. Gott så.

*. *. *

Bäst i Mjällby - enligt min mening - var anfallaren Mamadu Moro. Kort hållen i fjol, mycket bänk. Hur det blir i år återstår att se, mot MFF fick han av någon anledning bara en halvlek. Den första. Det räckte för att i alla fall övertyga mig: Moro är en startspelare.  Han har snabbheten. Han tar djupledslöpningarna. Han gör sina mål; inget i fredags, men sex i fjolårets allsvenska på ytterst begränsad speltid. Som komplement till murbräckan Bergström bör Moro vara idealtypen. Hans ersättare Neftali, ny från spanska andraligan, såg föralldel intressant ut han också. Och det är ju bara positivt: inget lag klarar sig på två anfallare en hel säsong, alternativ och konkurrens behövs.

*. *. *

Ska vi tala fynd så kan Mjällby möjligen ha gjort ett sådant på målvaktsfronten. AIK-lånet Samuel Brolin imponerade stort mot MFF. En ung grabb kring 20. Välväxt på gränsen till skräckinjagande, naturlig pondus, bra med både händer och fötter. Oslipad förstås, annars hade väl AIK låst in honom får man förmoda. Kul i övrigt var att flitmyran Jesper Gustavsson fick smälla in 2-0. Mål gör han inte ofta, den mannen. Jobbet i det tysta däremot, få spelare gör det lika konsekvent och ambitiöst som anonyme Gustavsson. Heder och respekt alla dar i veckan. Slut på rosor åt Mjällby AIF för den här gången. Det var som sagt en träningsmatch. Inget att dra långtgående växlar av. Vilket MFF ska vara tacksamt för.