MFF-Elfsborg 2-1. Straff Elfsborg efter 15 sekunder! Två MFF:are varnade innan fem minuter var spelade. Snacka om att komma snett in i en match. Starkt av MFF att ta sig ur virrvarret. Steppa upp, dominera, spela sin bästa fotboll i år (cupen inkluderad). Revanschernas afton blev det också. Straffsumpare Hedlund gjorde Elfsborgs 1-1-mål, framspelad av MFF:s stjärnvärvning Sigurdsson. Som i sin tur fick syndernas förlåtelse genom att stöta in 2-1 och avgöra dramat. Dessförinnan hade Christiansen fixat 1-0, hans 50e mål i MFF-dressen. Fotbollskvalité kan alltid diskuteras men i mina ögon var detta en högklassig allsvensk match. Bagarn bäst på plan. Ali’s inhopp knäckande - för Elfsborg.
* * *
Ricardo Friedrich. MFF-målvakt i Johan Dahlins frånvaro. Granskad, ifrågasatt och - oumbärlig, om du frågar mig. Som enda alternativ har MFF en andrekeeper som på senare år åkt runt i lånekarusellen utan att lyckas ta en ordinarie tröja någonstans. Och då talar vi om klubbar på lägre nivå än allsvenskan. Förbryllande att MFF nöjer sig med sådan osäkerhet på den kanske viktigaste positionen. Men kul för Friedrich att få rädda Elfsborgsstraffen igår. Synd bara att förnumstiga tv-experter snackade ner bravaden. Dålig straff, hette det. Fel fokus, hävdar jag. Om inte (i övrigt äventyrlige) Friedrich gått åt rätt håll hade det ju varit en förbannat bra straff. Målvaktsintuition ska hedras, punkt.
* * *
Per’s påg. Ja så kan han kallas, Gais nye mittback Oskar Ågren. Son till gamle MFF-profilen Per Ågren, nämligen. Likheterna är slående. Samma position i laget, samma lite eleganta spelstil. Men Oskar har förstås tagit en något krokigare väg till toppfotbollen. Hemma i Malmö aldrig mer än försvarsklippa i Limhamn-Bunkeflo på blygsam nivå. Därefter collegefotboll i USA under flera år. I fjol tillbaka i Sverige, upptäckt och kontrakterad av Brage i superettan. Succé där - och så allsvenskan nu när han snart ska fylla 27. Sen blomning, som man säger. Oskar Ågren var lysande i Gais 1-1-match mot Mjällby i söndags. Där Mjällby kvitterade på sista bollberöringen före slutsignal. Tursamt men rättvist.
* * *
John Guidetti. Fotbollens Dr Jekyll & Mr Hyde. Galen i stridens hetta, möjligen offer för inre demoner. Verbal och fin när han fått duscha och lugna ner sig. Lätt att tycka om. Faktiskt. I mötet AIK-Norrköping bjöd han på alla delar av sig själv. Inhopp vid ställningen 1-3. Ett mästerligt reduceringsmål till 2-3. En energi som smittade av sig på hela AIK. Uppvigling av publiken så att matchen fick pausas pga inkastade föremål. Varpå AIK vann 4-3. Inte enbart Guidetti’s verk, men nog hade han inflytande på scenförändringen. Läste att han bad domarteamet om ursäkt efteråt. Sjyst. Hoppas han tackade också. För att det röda kort han bad om uteblev. Nästan så jag tror att även domarna gillar John Guidetti.
*. *. *
Bland övrig sport helgen som gick: kvalet till handbollsallsvenskan avgjordes. Uppflyttning för H43 Lund och Kroppskultur från Uddevalla. På bekostnad av IK Lågan Hörby respektive IFK Karlskrona. I min bok ett väntat utfall. H43 har gått starkt och stabilt genom hela division 1-säsongen, hade nog ett lömskare blindskär i förkvalet mot Rimbo. Och IFK Karlskronas öde beseglades i praktiken redan när Daniel Steen lämnade laget för ett proffsäventyr i Italien. Efter det elva raka förluster, plus ekonomisk kris i klubben. I Karlskrona bryr man sig föga: 170 pers mötte upp för att se ödesmatchen mot Kroppskultur. Mitt IFK-hjärta blöder - men gläds med H43 som nu visat att tid kan läka sår. Bra gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar