Häcken-Mjällby 0-3. Hoppsan. Jag trodde Häcken var topplaget, inte Mjällby. Tvärtom av just den här matchen att döma. 0-4 var närmre än 1-3 - och i sanningens namn: det fanns en förklaring. Eller åtminstone en delförklaring. Häcken kom till spel svårt skadeskjutet, under matchens gång förvärrades läget ytterligare på den fronten. Men. Mittfältet i Häcken var trots allt ordinarie - allsvenskans bästa, enligt vissa bedömare. Det sket Mjällby högaktningsfullt i.
*. *. *
Nej, jag tänker inte låta mig luras. Serien har bara börjat, det vore fånigt att dra några växlar på en enstaka match. Häcken i ett friskare skick kan rimligen bättre än detta. Om inte får jag ta fram skämskudden över mitt förhandstips (Häcken tvåa). Tippa är förresten dumt så det förslår; man utgår liksom från ordinarie matchtrupper, inte från kaos i sjukstugan. Väger in lite inbillad känsla gör man också. För att slutligen komma ut med betydligt fler fel än rätt. Bollen är rund, år ut och år in.
*. *. *
Äras den som äras bör: Mjällby gjorde en jättefin match idag. Röjkjaer, Jesper Gustavsson, Viktor Gustafson; det innermittfältet hade vad Häckens namnkunnigare trio saknade. Speed, närkampsstyrka, förmåga att vinna boll. Backlinjen välorganiserad och säker, Iqbal utmärkt ersättare för Tom Pettersson. Stroud och Herman Johansson på kanterna. Törnqvist i buren. Manneh, den offensive kreatören. Ja alla bidrog, även inhopparna. Imponerande att se en sådan laginsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar