AIK-MFF 0-0. En poäng borta mot AIK kan MFF säkert leva med - men fotbollen? Torftig är ett snällt omdöme. Långsam. Fullständigt fantasilös. Att så många högavlönade spelare kan åstadkomma så lite var nästan provocerande att se. Några få kunde checka ut med viss heder i behåll: Jansson, Rösler, Rosengren, Berg Johnsen. Dom visade i alla fall det minsta man kan begära. Stolthet, hjärta. Framåt var MFF undermåligt, AIK-försvaret oroades inte en enda gång. Haksabanovic och Sigurdsson byttes in och bidrog med varsin varning, inget annat. Var AIK bättre? Något, inte mycket.
* * *
Hårda ord? Kanske det. Men rättvisa, givet den kravbild MFF alltid har på sig själv. Att genomföra 90 minuters fotboll utan att kunna skapa ens en halvchans till mål är illa för vilket lag som helst - för MFF borde det kännas genant. Nej AIK hade heller inga jättelägen. Dock små tendenser. Tryck, tillbud. Ett Guidettiskott som slickade stolpen. Glimtar av frejdigare spel. I det stora hela en allsvensk match att glömma - och som väl fick det resultat den förtjänade. Bäst i mina ögon var domaren. Joakim Östling. 33 år, en av de yngre i kåren. Felfri? Jämfört med de flesta spelarna - ja, faktiskt.
*. *. *
Trend i tiden: tränare som sitter och stirrar på en laptop (eller nåt motsvarande) matcherna igenom. Henrik Rydström i MFF främsta exemplet. Vore det inte bättre att höja blicken och engagera sig i vad som verkligen händer och sker ute på planen? Annars kan de ju göra som jag: stanna hemma och kolla på tv. Och lämna över själva tränarjobbet till AI. En tidsfråga?
* * *
Såg Stockholmsderbyt i söndags. Hammarby-Djurgården (2-0). Kom att tänka på Zlatan’s brösttoner om Hammarby som ”Nordens bästa lag”. Oklart med tidsplanen och seriositeten i yttrandet; Zlatan var vid tillfället ifråga nybliven investerare i klubben, nånstans låg det väl i hans personliga intresse att drömma stort och provocerande. Men efter derbyt vet jag inte vad jag ska tro. Den fotboll Hammarby bjöd på mot Djurgården var nästan för bra för att vara allsvensk. Sällan man ser en så lyckad mix av genier och vattenbärare i ett lag - och så mycket trygghet i alla taktiska dispositioner.
*. *. *
Djurgården kämpade verkligen frenetiskt, fattas bara i ett prestigeladdat derby. Periodvis kunde man få för sig att matchen var jämn - men det var den inte. Alla plusfaktorer fanns hos Bajen. Besara och Tekie på mitten, Tounekti och Pinas på vänsterkanten, Erabi som målsniffare i boxen; Djurgården hade inget sånt, inget ens i närheten. Och då har jag inte nämnt försvarsspelet. Historiskt en tveksam punkt i Hammarbys dna. Inte längre. 8-0 på tre matcher är talande siffror. Kan Hammarby hålla den här stilen ser jag inga hinder för allsvenskt guld. Till att börja med. Zlatan’s profetia får bli en senare fråga.
*. *. *
Ja ja. Brasklapp är på sin plats. Det kommer ett sommarfönster, Hammarby kan köpas sönder. Men det kan även MFF och andra klubbar med hög svansföring och attraktiva spelare. Dagens fotboll är inte som gårdagens, då när spikad trupp gällde säsongen ut och blott skador kunde störa ordningen. Bollgenierna Tekie och Besara - tillsammans otroligt bra mot Djurgården - tror jag dock inte Bajen behöver oroa sig för. Tekie fyller snart 28, Besara är 34. Marknaden vill ha 20-åringar, helst yngre. Utvecklingspotential, andrahandsvärde. Den som kollar får se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar