AIK-MFF 1-1. Anel Ahmedhodzic petad. Ola Toivonen tidigt utbytt. Bra jobbat Jon Dahl Tomasson, tränare i MFF. Meriter ska vara färskvara, ingen bör få hänga med på gamla. Det menar jag att nämnda duo gjort denna vår - fram till igår. Samtidigt lider jag lite med unge Ahmedhodzic. Så upphöjd i fjol, så omsusad i ”försäljningskarusellen”. Nu kanske offer för sitt eget renommé. Hybris, tankarna på annat håll, drömmar om mångmiljonkontrakt och livsförsörjning. Svårt att spela bra fotboll då, desto lättare att tappa fokus. Om petningen hjälper eller stjälper återstår att se, Ahmedhodzic själv har en del av bollen. Knappast hela. Som Nielsen och Brorsson skötte mittbacksjobbet igår finns ingen direkt anledning att byta tillbaka.
*. *. *
Vad gäller Toivonen fick han stiga av runt 60e minuten. Inte skadad, såvitt jag kunde se. Däremot med ännu en slätstruken insats på ”kontot”. Vill inte tro att han är slut, men kanske lite märkt ändå av en lång karriär. Halvmätt, kvartsinspirerad. I behov av förlängd startsträcka för att komma upp i varv. MFF behöver en Toivonen som tar jobbet fullt ut, hittills har han mest visat sporadiska klickar av klass. Slut på den kritiska analysen. Faktum är ju att MFF gjorde en stark match mot AIK, försvarsmässigt i mina ögon säsongsbästa. Snöpligt med självmålet, för dagen utmärkte Marko Johansson i buren hade mått bra av en nolla. Vagic fick, lite otippat, 90 minuter på mittfältet. Blandade och gav, fattades en del i tempo men slet förtjänstfullt. Christiansen var förstås bäst. Stundtals rent av nära sin maxnivå - och kanske var det därför han fick med Sebastian Larsson att göra.
*. *. *
AIK-stjärnan förnekar sig inte. Han jobbar och sliter, ansvarar för alla ”fasta” (frisparkar, straffsparkar, hörnor) och är otroligt nyttig för sitt lag. Men samtidigt en fara för motståndarnas säkerhet. Larsson tvekar aldrig att använda dobbarna som vapen, attacken på Christiansen i andra halvlek var bara normaltypisk. MFF-kaptenen kan förvisso också vara ful, men mot slugger-Larsson står han sig slätt. Och så länge domarna nöjer sig med att vifta gult lär det fortsätta. Till sist några ord om allsvenskans siste centertank. Eller ”Fattigmans-Lukaku” som en tv-kommentator kallade honom härförleden. Jag talar om Jacob Bergström i Mjällby. Poängräddare igår igen med sitt 1-1-mål på stopptid mot Halmstad. Hans tredje för säsongen. Lika med Mjällbys samtliga. Här snackar vi inte klacksparkar och teknisk briljans, här har vi en grovhuggen typ som är beredd att välta hela målställningen för ett nätrassel. Min oreserverade beundran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar