Partiledardebatt i tv. Rödgröna laget mot det blåbruna. Fem kvinnor, tre män, som en påminnelse om den tid vi lever i. Ämnena de förutsägbara. Vården. Skolan. Jobben. Klimat & miljö. Brott & straff. Men framförallt migrationen. Invandring, asylrätt, integration, segregation. Allt det där som SD-ledaren, kapten för de blåbruna, lyckats göra till Frågornas Fråga. Roten till allt ont, förklaringen till alla problem.
*. *. *
Ett ämne förbigås som alltid med kompakt tystnad. Idrotten. Sveriges största folkrörelse, i särklass. Ointressant i en politisk debatt? Varför det? Vem har inte hört mantrat om att idrott & politik hör ihop? Upp till bevis, muttrar jag för mig själv. Ge oss lite tro, hopp och idrottspolitik. Måla inte allt i svart. Se nyanserna, lyft de positiva exemplen, tävla om bollen. Och berätta var ni står - om så bara för att lätta upp stämningen.
*. *. *
Vad tycker t ex SD om fotbollsallsvenskan? Är det okej med alla dessa utländska spelare i lagen? Snor de jobben från inrikes födda? Bör de i så fall stimuleras till återvandring? Är Östersund, ofta med fler mörkhyade än ljushyade i startelvan, en förebild eller ett skräckexempel? Mjällby i SD-ledarens egen hemkommun? Etnisk mångfald där också, såvitt jag vet. Behövs ny lagstiftning på området? Minskade volymer? Är hela jävla allsvenskan ett ”importerat problem”? Vore kul att få veta.
*. *. *
Nej, aldrig ett ord om detta. Varken från rödgrönt eller blåbrunt. Synd. Just här finns fina exempel på lyckad integration och den vackra devisen om allas lika värde. Hur mycket som helst att slå SD-ledaren i skallen med. Men ingen gör det, samtliga partiledare verkar ha fastnat i ”problemfällan”. Och då återstår bara ett bittert faktum: idrott förenar, politik fördummar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar