Etta i grundserien. Outstanding i slutspelet. Värdigare mästarlag än Sävehofs handbollsherrar får man leta efter. Laget gjorde processen kort med hela idén om ”bäst av 5”, vann i tre raka oavbrutet. 9-0 i matcher i ett slutspel resonerar man inte bort med utläggningar om marginaler hit eller dit. Låt vara att finaltriumfen mot Skövde underlättades en del genom konsekvenserna av möte nr 1. Där, men bara där, snackar vi rysare. Sävehof vann efter två förlängningar, Skövde fick oersättlige Thurin skadad och dessutom två avstängningar pga röda kort till andra mötet. Resten blev defilering mot guldet. Skövde stred tappert, särskilt i gårdagens tredje match, men Sävehof var helt enkelt för bra. Lite rörande att den beryktade busen Brännberger tog en positiv huvudroll när allt skulle avgöras. Covid har stulit i princip hela hans säsong, först till finalserien var han redo för comeback. Igår gjorde Brännberger sju mål, de flesta mot slutet i lägen där Skövde nosade på kontakt. Snäll var han också. Inte en enda utvisning, ovanligt nog.
*. *. *
Igår presenterades Sveriges EM-trupp i fotboll. Med hänsyn till omständigheterna (läs corona) fick 26 spelare tas ut, normalt ligger annars taket på 23. Janne Andersson, den svenske förbundskaptenen, nöjde sig med 25. Andreas Granqvist är förvisso inskriven i spelartruppen - men inte för att spela, det var Andersson själv tämligen tydlig med. ”Granen” ska mer vara något av en resursperson. Energispridare. Trupptupp. Upprördheten över detta kan man ta del av på sociala medier. Eller också låta bli, om man har vettigare saker för sig. Själv konstaterar jag bara att uttagningen var väntad. Janne Andersson har aldrig dolt att han är både sentimental och vänfast. Det gör honom ovanlig som förbundskapten, men kanske inte olämplig. Nånting säger mig att Sverige nog kan göra ett bra EM. Försvaret blir nyckeln. Ordning och reda där så löser sig resten. Framåt finns ju en spännande potential. Isak, Kulusevski, Quaison, Claesson, Jordan Larsson. Om nu Andersson vågar använda den, vill säga. Förutsätter nästan att han rubbar Berg. Troligt? Nej, men det är inte förbjudet att hoppas.
*. *. *
Här i Malmö pågår rättegången mot Pawel Cibicki. En djupt tragisk historia om spelberoende och ödelagd fotbollskarriär. Cibicki är så att säga dömd innan han blivit fälld. Fråntagen sin yrkeslegitimation, avstängd från all fotboll inom och utom landet. Det går att säga att han bäddat för det själv. Det går också att säga att en sjuk spelmarknad bäddat åt honom (och andra likasinnade). Alla är inte rustade att stå emot livets frestelser, alla har inte de nedärvda förutsättningarna i sitt dna. Så länge samhället erbjuder fallgropar, så länge skördas offer. Jag hoppas Pawel Cibicki får den dom han förtjänar - men framförallt det stöd han uppenbarligen behöver för att komma tillbaka. Inte som fotbollsstjärna, den tiden är ändå förrädiskt kort, utan som hel människa. Lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar