Tre unga män skadade. Tre våldsverkare avhysta. Se där lite kalla fakta från gårdagens sammandrabbning i Göteborgsförorten Partille. Gängrelaterad uppgörelse? På sätt och vis. Fast under etiketten SM-final i handboll. Sävehof mot Skövde. Herregud vilken holmgång innan Sävehof kunde komma ut ur krutröken som vinnare. 38-37 - efter två förlängningar och hisnande dramatik. Dock utan naturlig belöning i potten: SM-guldet, mästarvärdigheten. Så var det tills helt nyligen - en final, en chans. Inte längre. Handbollen har sålt sig till det tvivelaktiga tidskonceptet ”bäst av 5”, detta var blott första mötet. Synd, eftersom det knappast går att överträffa.
*. *. *
Mellan hugg och slag bjöds glimtar av fantastisk handboll. Från båda lagen. Tempot närmast ”osvenskt” uppdrivet. I alla fall ”oskånskt”. Kom osökt att tänka på t ex HK Malmö. Visst, laget i staden där jag bor har sina förtjänster men spel i expressfart ingår sällan eller aldrig som något signum. Kan till viss del bero på åldersstruktur. Unga killar springer snabbare än tunga män - och framförallt i Sävehof finns mycket av det förstnämnda. Med färöingen Elias Skipagötu som typexempel. Nitton år (fyller i dagarna), ganska liten i växten, men redan stor nog att bära laget. Flinka fötter, skarp handbollshjärna, gränslöst mod. Grabben skjuter t o m vikskott liggande i luften, den konsten är han ensam om att behärska. Emil Berlin en annan ”spoling” värd att framhålla. Åtta mål igår - och detta som vikarie för ordinarie högernian Salihi. Djupt imponerande.
*. *. *
Tuffa och oömma verkar de vara också, ungtupparna. Både Berlin och Skipagötu gick helskinnade ur gårdagens krig. Det gjorde dessvärre inte Skövdes viktigaste spelare. Jack Thurin fick hjälpas av slagfältet, till synes svårt knäskadad. Sorgligt att se, kanske avgörande för hela matchserien. Ett annat offer i bortalaget var Richard Hanisch som fick bryta tidigt pga fotskada. I Sävehof var det stjärnan Edvardsson som plötsligt försvann. Spårlöst. Oklart vad som hände där, någon sa kramp men stannar man i omklädningsrummet för det? Om manfallet kan kopplas direkt till matchkaraktären vet jag inte. Möjligen bara indirekt. Hårt var det, stundtals brutalt. Tre röda kort, utvisningar som till slut inte gick att räkna. All heder åt männen med det helt omöjliga uppdraget. Domarna alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar