Jag kom med 50. Gick med 16. Jag talar om trycket i mitt opererade öga - och veckans ”sifferkirurgi”. 50 ska man inte ha, kan jag säga. Det gör ont. Ont bortom det uthärdliga. Som brinnande tandvärk från hjässa till haka, med full eldsvåda i och omkring ögat. Farligt är det också. Blindhet konsekvensen - om man inte får ner det. Vilket en magiker till doktor alltså fick i mitt fall. Han akutbehandlade ögat som den klenod ett öga är: rensade, spolade, strålade, droppade, mätte...om och om och om igen. - Bra Stefan. Du svarar, sa han redan efter några minuter. Då hade trycket gått ner till 40.
*. *. *
Nästa gång han kollade var det 29. Och så, efter en dryg timmes fortsatt ”intensivvård”, beskedet som bekräftade ögonkirurgins magi: - 16. Här bryter vi Stefan. 16 är gott nog. Tack, doktor Dyfvelius på ögonkliniken i Malmö. Min djupaste respekt för enastående yrkesskicklighet. Och du, tårkanalen funkar! Jag grät av smärta när jag stapplade in på mottagningen. Grät av lycka när allt var över. Men det är klart. Ingen lättnad varar särskilt länge. Natten som följde blev hemsk. Nya smärtor, ångest som stal den sömn jag så väl hade behövt. Smög ut 03.00 för ett lugnande bloss. Tog tabletter för smärtlindring, enligt ordination. Vid middagstid dan därpå for jag till Lund för planerat återbesök. Tryck: 28. Lägre än jag trodde, ingen fara. Nya skarpare droppar, till de fyra olika jag redan hade.
*. *. *
Det kan ha vänt. Det kan bli bra. Så är min känsla denna långfredag. Försiktigt optimistisk. Jag hade viss otur under själva operationen: blödning uppstod, därav de efterföljande komplikationerna. Jag hade å andra sidan himmelsk tur som träffade doktor Dyfvelius i kritiskt läge. Ödet ger och ödet tar. Och kan alltid vara så mycket värre: detta är min personliga lilla olycka men i det stora hela ingenting. Den distansen måste man ha. Glad Påsk där ute, ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar