Det pågår ett SM-slutspel i handboll. Eller rättare sagt två. Damernas och herrarnas. Fast damernas har man nästan glömt: mitt i alltihopa spelas landskamper, slutspelet pausas, intresset slocknar. Och på herrsidan gör Lugi ner sig inför Sävehof och alla oss som gillar handboll. Att torska en semifinal är okej, men med trettio minusmål på tre matcher borde vara förbjudet. Hemska 27-40 i gårdagens ovärdiga sorti. Trist att se Lugi så uppgivet. Så oinspirerat, så odisciplinerat. Uttrycket ”ett lag på banan” har sällan passat bättre. Sävehof lekte sig till final, braksegern var i underkant.
*. *. *
Sett över säsongen i stort har Lugi inget att skämmas för. Tvärtom. Bara att ta sig till slutspel var en bedrift. Att sedan slå ut Ystads IF och nå semifinal var en bravad som nästan ingen såg komma. Mot den bakgrunden kan slutplumpen möjligen förlåtas. Om man är generöst sinnad, vill säga. Sen måste man förstås imponeras av Sävehof. Tre raka i både kvarten och semin, snacka om värdig finalist. Laget är ungt - i snittålder yngre än ”unga” Lugis, som den förträfflige tv-experten Charlie Sjöstrand påpekade - men spelet moget. Mångfalden påtaglig, två likvärdiga alternativ i princip på varje position. Mycket från den egna plantskolan, några kryddor utifrån. Som den udda bolltrollaren Elias Skipagötu, fyndad på Färöarna. Tränaren är ny för säsongen: Michael Apelgren. Också han ett fynd, såvitt jag förstår.
*. *. *
I finalen kommer detta Sävehof att ställas mot Skövde. Som i sin semifinal manövrerade ut merittyngda Kristianstad i tre raka. Inte lika lätt, men ändå övertygande. Sävehof får gälla som guldfavorit - och för handbollens bästa hoppas jag på en utdragen finalserie. Spänning, kamp, dramatik. Det skulle i någon mån kunna rädda det slutspel som hittills känts väldigt avslaget. Damerna blir det säkert anledning att återkomma till, när och om slutspelet återupptas. I dessa tider kan man inte så noga veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar