Svartlistad. Ett fult ord, snäppet värre än både petad och portad. Jag kom att tänka på detta igår kväll när jag såg Sveriges handbollsherrar kvalificera sig för EM via 31-23 mot Rumänien. Alla jublade i högan sky. Spelare, ledare, krönikörer, experter. Hellgren i tv sprutade ur sig superlativer, hans parhäst Perlskog var inte sen att haka på. Och vem vet, kanske jublade även Andreas ”Stycket” Nilsson hemma i Ungern? Det är han som är, just det, svartlistad från landslagsspel. Utan att någon nämner det med ett ord. Sverige vinner ju, framgång förlåter allt, däri ligger liksom idrottens idioti.
*. *. *
Styckets brott? Han bad inför senaste VM-turneringen att få ansluta till truppen ett par dagar senare än övriga. Av familjeskäl. Stycket är småbarnspappa, alla med erfarenhet av föräldraansvar vet att livet ibland kan vara mer än bara en raksträcka. Här är det f ö intressant att jämföra med handbollens damlandslag. Minns jag inte fel beviljades en av de mer profilerade spelarna någon dags extra ”mammaledighet” inför en mästerskapssamling häromåret. Samma sport, könsbaserad policy. ”Pappa” Nilsson fick nobben, ströks ur truppen. Och som det verkar från landslagsspel för all framtid.
*. *. *
Nye förbundskaptenen Glenn Solberg kan inte med trovärdigheten i behåll mena att Sveriges bäste mittsexa under den senaste tioårsperioden plötsligt blivit frånsprungen av ”alla andra” i konkurrensen. Stycket spelar fortfarande i ungerska Veszprem, ett av världens starkaste klubblag. Och där används han (i de matcher jag sett) både bakåt och framåt, på tvärs med den där dumstämpeln han pådyvlats om att inte vara tvåvägsspelare. Men Sverige är att gratulera. Mot Rumänien fanns totalt fyra mittsexor i truppen, alla bättre än den bäste. Så kan det gå när principer görs till lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar