Jag läser i tidningarna att Janne Andersson varit på blixtvisit i Milano för att träffa Zlatan. Om en eventuell landslagscomeback, sensationellt nog. Eller ska jag säga sorgligt nog? Betänksam är jag i alla fall. Och inte så lite förvånad. Överväger verkligen Andersson på fullt allvar att ”göra om” sitt landslag? Skräddarsy en roll åt Zlatan, liknande den han har i Milan? Dvs överordnas de jobbiga delarna av lagspelet för att orka med det begränsat extravaganta. Ett sådant drag vore väldigt olikt Andersson - och väldigt olikt ett svenskt fotbollslandslag. Nä, jag tror inte det kommer att ske. Tror inte på vrida-klockan-tillbaka-idén överhuvudtaget. Och då är jag ändå hopplöst förlorad i Zlatan Ibrahimovic som fotbollsartist. Anser att han bör nämnas i samma andetag som Messi och Ronaldo. Men nästa år - när en landslagscomeback i så fall skulle bli aktuell - blir han trots allt 40. Det finns gränser, även för ett exklusivt undantag som Zlatan. Och säkert även för Janne Andersson när han fått grunna närmare på saken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar