Olika hedras fotbollens hjältar

Diego Maradona är död. Människan, problembarnet, fotbollsguden. Kanske den största världen skådat, även om jämförelser av det slaget är omöjliga att göra. Maradona hade sin storhetstid på 1980-talet. Bar Argentina till VM-guld, Napoli i Italien till ligaseger. Och dessvärre sig själv till fördärvet. Droger, doping, diverse affärer; Maradona tycktes gå i alla fällor. Karriären blev därefter. Glansfull, men relativt kort på yppersta toppen. Ett par misslyckade comebackförsök, senare några gåtfulla tränaruppdrag längs en egentligen kusligt snabb resa mot uttrycket ”en skugga av sitt forna jag”. I Argentina var rörande nog allt förlåtet: geniet Diego förblev större än tragedin Maradona. Landssorg i dagarna tre nu, så avtackas endast en odödlig hjälte.

*. *. *

Vill man kan man jämföra detta med den svenska småaktigheten. Idag exemplifierat av Sydsvenskans sportkrönikör Max Wiman. I sitt eftermäle till Maradona radar han upp ett antal likvärdiga (?) namn ur fotbollens stjärnkatalog. Allt från Pele och Puskas förr i tiden till Messi och Ronaldo i våra dagar. Wiman hade säkert kunnat räkna upp 100 till -och ändå inte nämna Zlatan Ibrahimovic. Man kan, och får, så klart tycka vad man vill om den mannen men sanna mina ord: i vilket annat civiliserat fotbollsland som helst hade Zlatan nämnts bland tidernas största. Inte här. Framförallt inte i Skåne, och minst av allt i Sydsvenskan. En förklaring kan vara att krönikören helt enkelt är vad som på ren skånska brukar kallas ”pågaputt”. Vilket är en mix av sårad, arg och ledsen, sällan nyttig för sakligheten. Detta pga Zlatans brott. Nej, han har inte dopat sig. Aldrig figurerat i några drogskandaler. Zlatans brott är värre än så: han har köpt aktier i Hammarby.

*. *. *

Jag kan förstå att vanliga MFF-fans provoceras av sådant. Zlatan var trots allt ”blå” några år av sin ungdom. Men att sportkrönikören på en oberoende tidning helt ogenerat bekänner färg på det här sättet är lite väl barnsligt. Personliga känslor ödelägger liksom ordens trovärdighet, ut kommer bara en partsinlaga. Som möjligen kan älskas av statysabotörer och andra Zlatanfiender. I den världen är 1 Diamantboll större än 12 Guldbollar. Tio år på den internationella fotbollstoppen mer imponerande än tjugo. Förminskning viktigare än förstoring. Allt annat bättre än Sveriges one & only. Hade Diego Maradona förstått någonting av detta? Låt mig gissa: nej, absolut ingenting. Frid och ljus över hans minne.