Aldrig har ett MFF-guld rönt så lite ståhej som årets. Icke en själ på Stadion i avgörandets stund, förutom några ackrediterade undantag från mediasfären. Ingen stämning, ingen spänning. Inga festligheter på lokal för ”hjältarna”. Inget särskilt pådrag i tv. Händelsen liksom bara passerade i skuggan av det glädjedödande coronaspöket. Så trist, så futtigt, så ovärdigt fotbollsallsvenskan. Sen kan man alltid fundera kring hur mycket MFF själv bidrog till att avdramatisera prestationen. Har man ”guld” som ett uttalat och stående mantra blir ju allt annat än just guld s a s mer upphetsande. Åtminstone utanför den trängre kretsen. För den breda massan av allmänt idrottsintresserade behövs ett moment av överraskning, beställningsverk utlöser sällan folklig hänförelse.
*. *. *
För egen del är jag ganska imponerad ändå. MFF har stått i särklass i årets allsvenska. Om det beror på egen styrka eller konkurrenternas svaghet vet jag inte, sannolikt både ock. Där alla andra dippat och svackat har MFF gått nästan som tåget. Nyttjat förutsättningarna, kan man också säga: bästa spelarna, bredaste truppen, starkaste övertygelsen på den egna förmågan. Dessutom klarat sig hyggligt från skador. Målvakten Dahlin undantagen, men där kom Marko Johansson in och visade att han håller måttet med råge. En annan yngling har dock fått mer uppmärksamhet: Anel Ahmedhodzic, den utmärkte mittbacken. Han lär vara förlorad för MFF nu, världen lockar. Friska miljoner, frestande fotbollsäventyr. Och MFF får påspädning i kassakistan, drygar ut försprånget gentemot konkurrenterna även där. En kittlande fråga är vem som ska ersätta. Dags för Pontus Jansson att vända hem, kanske?
*. *. *
Tre omgångar från slutet leder MFF allsvenskan med tio poäng tillgodo på Elfsborg. Vill man kan man slå sitt eget rekord från 2017. Då vann MFF med sju poäng, största differensen hittills mellan ettan och tvåan i en 16-lagsallsvenska. Tveksamt dock om detta räcker som morot, när allt är klart brukar förnöjsamheten smyga sig på. Vad som återstår av riktigt intresse är medaljstriden i övrigt. Två silver (stora och lilla, gud vet varför) och ett brons ska fördelas. Spekulanterna är många, teoretiskt även Mjällby. Fast det vore onödigt fantastiskt, säsongen för mitt speciella lag är verkligen god nog som den redan är. Jag hoppas att Elfsborg försvarar sin andraplats. Boråslaget har faktiskt inte förlorat fler matcher än MFF (3), däremot kryssat i tid och otid. Om sedan Häcken slutar trea och Norrköping fyra blir alla nöjda och glada. Minus klubbarna och människorna i 08-bältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar