Djurgården-MFF 3-2. Jaha. Vad säger man direkt efter en sån här match? Att den allsvenska guldstriden öppnades, om nu någon trodde att den var stängd? MFF ledde 2-0 i 80e minuten, hade så långt spelat som det anstår ett blivande mästarlag. Sen sket sig allt. På tio minuter. Med all respekt för ett krigande Djurgården: den fatala upplösningen väcker frågor om MFF:s spelarbyten i slutet. Christiansen och Nalic ut, Adrian och Sarr in. Berodde det på skador (som i så fall inte syntes)? Trodde tränare Tomasson att matchen var körd, segern klar? Hur stöddig får man vara? Sista tio spelade MFF med Adrian och Rakip på centralt mittfält. Duktiga killar men inga duellvinnare, inget som skrämmer en retad motståndare. Trycket mot backlinjen blev plötsligt enormt - från att ha varit närmast obefintligt. Djurgården å sin sida fick bingo i byteskarusellen. Chilyfia och Holmberg kom in med en speed och energi som verkade ta andan ur MFF, Holmberg blev f ö tvåmålsskytt. Sammantaget var detta fotboll på hög allsvensk nivå - med ett slut som nog kan sätta sig i skallen på MFF:arna en tid framöver. Och kanske ge bränsle åt andra guldpretendenter. Osvuret är bäst, som oraklet Putte Kock sa när han inte vågade tippa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar