”Sluta nicka Irma sockerdricka”

När jag var ung fanns ett uttryck som användes flitigt, åtminstone i mina suspekta umgängeskretsar. Det löd ”upp å nicka sockerdricka”. Innebörden var något diffus, poängen låg väl mest i själva ordleken. Hursomhelst. Idag kommer jag att tänka på just det uttrycket varje gång jag ser Irma Helin i tv. Damen är expertkommentator i Dplay’s fotbollssändningar - och hur hon har det med sockerdrickan vet jag förstås inte. Men nickar gör hon. Oavbrutet. Så fort hon kommer i bild. Och liksom förbereder sig för att få Ordet. Detta sker vanligtvis via överlämnande från någon annan expert, ty experter växa numera som svamp ur jord när det vankas fotboll i tv. Irma Helin är en av de senaste. En av de kunnigaste också, skulle jag nog säga. Om det inte vore för det förbannade nickandet. Vad eller vem är det hon nickar bifall till? Jobbet?Expertkollegorna? Sig själv? Kameran? Tittarna? Nä, det sista kan vi stryka. Nickandet signalerar snarare det motsatta: Irma Helin är viktigare än tittaren, viktigare t o m än matchen. Vill ni se en stjärna, se på mig. Typ. Men föralldel, det kan vara jag som missuppfattat alltihop. Nicka-nicka-nicka är kanske det nya normala, Irma Helin blott en ödmjuk trendsättare? I så fall ber jag om ursäkt för ett plumpt inlägg.