Inget är klart förrän räkneverken stannat men nog börjar de kännas långsökta nu, spekulationerna om var det allsvenska fotbollsguldet 2020 kommer att hamna. Det lär bli som tjugo gånger förr: i Malmö. MFF-Häcken 3-0 var resultatet alla vänner av ovisshet inte behövde. Åtta poängs försprång med åtta matcher kvar, att MFF skulle släppa det ryms knappast inom sannolikhetsläran. Okej, Häcken har en hängmatch tillgodo och kan krympa marginalen till sex poäng. Dessutom är bollen rund och ödet nyckfullt - och ett pånyttfött Norrköping (ny tvåa i tabellen) kan möjligen gå rent resten. Utan att dock komma ikapp. Såvida inte MFF förlorar tre av sina sista åtta matcher, alternativt kryssar i fem. Som sagt. Långsökt, alldeles på gränsen till uteslutet.
*. *. *
Söndagsmatchen i Malmö avgjordes på försvarsspelet. MFF:s var solitt och gediget, Häckens var allt annat. Något förvånande: före match var Häcken det lag som släppt in minst antal mål av alla. Det kunde man inte tro när Toivonen fick göra 1-0 från öppet läge, eller när Kiese Thelin tilläts sparka respektive toffla in tvåan och trean utan resolut ”mothugg”. Skäligen enkla mål, ovärdiga en (f d) guldaspirant. Sagt med all respekt för MFF:s effektivitet förstås. Rent spelmässigt kändes kanske 3-0 i överkant, Häcken hade lika mycket boll som MFF. Tråkigast, som vanligt numera, var ramen runt matchen. Seriefinal på ett öde stadion, snacka om saknad stämning.
*. *. *
Ikväll såg jag AIK-Mjällby. Jag nästan vägrar skriva att AIK vann med 1-0. Det korrekta slutresultatet var nämligen 0-0. Stopptiden angavs till två minuter, det avgörande målet föll efter drygt tre. Att AIK hade ett kompakt övertag matchen igenom hör inte hit, ett rån är ett rån. Det kan bli svårt för Mjällby att resa sig efter detta, är jag rädd. Usch. Länge sen jag var så förbannad pga fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar