"Världsstjärnan" i damallsvenskan

Hur definierar man en ”världsstjärna”?
Frågan kom för mig inför starten av årets damallsvenska i fotboll. I vissa tidningar presenterades nämligen LdB Malmös brasilianska nytillskott Renata Costa som just detta. Världsstjärna.
Globalt känd alltså? Berömd världen över för sina prestationer på planen? Omsusad i vidare kretsar än damfotbollens egna, ytterst snäva?
Tillåt mig inte bara att tvivla. Tillåt mig att protestera.
Att kalla Renata Costa för världsstjärna är ungefär lika begåvat som att kalla Zlatan Ibrahimovic för dussinlirare. Dvs obegåvat. Dessutom taskigt. Mot henne själv, mot själva begreppet, mot fotbollsintresserade läsare.
Själv hävdar jag – med öppen haka gentemot alla fotbollsfeminister – att ”världsstjärnor” helt enkelt inte existerar inom damfotbollen. Möjligen Marta som exklusivt undantag, ingen annan. Sporten som sådan har inte den utbredningen. Eller den statusen, i ett större perspektiv. Fråga Renata Costa om förhållandet i hennes eget hemland, det fotbollstokiga Brasilien. Fråga varför hon och andra fotbollsbegåvade ”brassor” spelar i europeiska ligor.
Den bistra sanningen är att i Brasilien finns ingen, landet är i princip enkönat ”fotbollscrazy”. Men damlandslag finns ju, invänder kanske någon. Visst, säger jag då. Smart uträknat. Säkert av diverse gubbs som sneglat och dreglat mot ”lätta” medaljmöjligheter på OS och VM.
Om man nu får tillåta sig en personlig tolkning av fenomenet.
Hursomhelst håller jag tummarna för Renata Costa i LdB Malmö. Kanske kan hon bli allsvensk stjärna, det är inte illa i en liten värld.

S E