Högtidsstund i "fotbollsträsket"

Jag var på match igår. Inte den som alla andra var på (MFF-Örgryte), men däremot Sarajevo mot Barrikaden i fotbollens division 5. Får väl skylla på yrkesskada, om någon undrar. Har man jobbat med lokalsport i femton års tid blir man lätt en obotlig småklubbsromantiker. Man fastnar i träsket, så att säga. Trivs bättre där än i trängseln kring de ”fina” matcherna – som man f ö kan se på tv.
Nog av ursäkter.

Vi var säkert runt 150 pers på Heleneholms IP. Merparten Bosnienfödda Malmöbor, av helt naturliga skäl. FK Sarajevo är deras klubb, deras lag. Något att identifiera sig med, att sluta upp kring. Något att vara stolt över också, åtminstone när bollen rullar rätt väg.
AIF Barrikaden å sin sida är en klubb med rötter i gammeldags arbetarkultur. Eller varvskultur, möjligen. I vilket fall var det på Kockums klubben bildades, närmre bestämt 1975. När vänster var vänster och höger var höger – och ingen jävel kommit på tanken om politiska sicksackallianser.
Två klubbar att tycka om, en match att bli nyfiken på. Och som bonus (förlåt ordet) en vårsol i högform, vad mer kan man önska.
Bra fotboll, tänker du kanske.

Ja, ja. Det förstås. Men ”bra fotboll” ligger i betraktarens öga, inte sant? Dessutom har det med förväntningar att göra. Förväntningar - och insikt. Femman är liksom inte allsvenskan, FK Sarajevo är förvisso inte MFF.
Enda likheten skulle väl vara att fotboll alltid är fotboll. Snabb eller långsam, hyperteknisk eller småtafflig, brutal eller sjyst, målrik eller målfattig…ändå samma spel, samma kamp om poängen.
Sarajevo knep alla tre mot Barrikaden. 2-1 efter ett avgörande mål på stopptid. Oavgjort hade känts okej annars, matchen var sån. Tät och jämn, efterhand mer ovilja att förlora än vilja att vinna.
Vad som skilde lagen åt var i princip bara glädjeyttringarna i samband med målen.

Där Barrikadens lirare nöjde sig med en stående ceremoni efter 1-1-kvitteringen, där firade Sarajevos spelare liggandes i hög både efter 1-0 och 2-1. Som vore det VM-final eller nåt, tyckte en åskådare på Barrikadens sida.
Det var det alltså inte. Blott en seriepremiär i division 5, med bosniskt lyckorus som särskild knorr.
Kul att se, berikande att uppleva.

S E