Sydis snyft - SD:s lyft

Det är med sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att Sverigedemokraterna nu går som en följetong i Sydsvenskan. Dels på lokalsidorna, dels i A-delen där partiet förärades fyra sidor i söndagstidningen. Två hela uppslag. Inklusive ett slags idolporträtt på en av frontfigurerna i partiet. Allt utan egentligt nyhetsvärde eftersom allt presenterats förr, bl a just i Sydsvenskan.
Jag vägrar tro att tidningen vill föra SD:s talan, det råkar nog bara bli så. Brunfläckade argument tvättas liksom vita, abnormiteter normaliseras efterhand som de upprepas och får stå oemotsagda. Sydis söndagsreportage är inte särskilt ifrågasättande, snarare en liten snyftare om vilket helvete SD:s företrädare har i Region Skåne.

Själv skulle jag möjligen vilja veta vad partiet har för politik. Ja, förutom invandringsfrågan då. Ta det här med statliga och kommunala bidrag till idrottsföreningar. Ta MFF, där en majoritet av alla fotbollsaktiva har s k invandrarbakgrund.
Vad vill SD där? Strypa bidragen? Kvotera efter ursprung?
Ta alla s k invandrarklubbar i fotboll. Bara i Malmö finns en mängd. Hur förhåller sig SD till dem?
Ta vård & omsorg. Skolpolitik. Skattepolitik. Biståndspolitik. Jämställdhet. Miljöfrågan, humanitära perspektiv. Etc, etc.
Det finns hur mycket som helst att fråga SD om, saker som kanske intresserar ”vanligt folk”. Partiet – som toppstyrs av några intellektuella snobbar från den akademiska världen – säger sig ju företräda just detta ”vanliga folk”.
Fast helst vill jag nog inte veta alls. SD:s människosyn är i min vanliga värld jävligt ovanlig, jag skulle ge guld för att slippa påminnas om dyngan.

Till sist en from önskan vad gäller Sydsvenskans fortsatta genomlysning av Sverigedemokraternas politiska verk, kommun för kommun. Glöm för Guds skull inte Vellinge. Där existerar SD:s invandringspolitik fullt ut, låt vara kapad av Moderaterna.
DET skulle jag vilja läsa mer om.

S E