Vasaloppet fängslar än

Idag gjorde jag vad jag inte gjort på hela vintern. Kollade en skidtävling på tv. Har tappat intresset tyvärr. För mycket Norge på prispallarna. För lite spänning. Ett Sverige som - på herrsidan - blivit blåbärsnation i sin egen sport. Prestationshöjande mediciner på ena eller andra sidan dopinggränserna. En rätt knäckande utveckling, måste jag säga. Men idag, första söndan i mars. Vasaloppet! En klassiker som överlevt förfallet, ett event som alltjämt får mig att gladeligen avsätta några timmar till tv-tittande. Inte så mycket för själva tävlingen, den är numera lik alla andra. Norge, Norge, Norge på pallen, åtta av de tio första i prislistan norrmän. Man får dock så mycket mer i Vasaloppet. Det oslagbara kommentatorsparet Hård/Blomqvist. Intervjuerna med "vanligt folk" ute i spåren. Mångfalden: elitåkare, motionärer, herrar, damer. De fantastiska landskapsvyerna. Sagonamnen etapp för etapp: Björnarvet, Smågan, Mångsbodarna, Eldris. Den enastående tv-produktionen, kanske det allra bästa SvT har att erbjuda. I år fick man till och med Daniel Nannskog. SvT:s fotbollsexpert var en av intervjunissarna längs med spåren. Nåt ska man ju göra för lönen: fotbollsmarknaden ägs som bekant av betalkanalerna nu för tiden, public service står offside. Men Nannskog verkade trivas - och jag med honom. Leve Vasaloppet!