Tredje världskriget

Tänker på det där makabra hotet man hörde talas om redan som barn. Jordens undergång. Nej, jag säger inte att timman är slagen eller att domedagen ens skulle vara nära - men en sak är säker: aldrig har själva profetian känts mer verklighetsknuten än här och nu. Kan förvisso bero på att man aldrig upplevt något av de tidigare världskrigen. Fast vad är detta om inte ett tredje? Hela världen utmanas av ett djävulskt virus, land efter land släcker ner, människor dör i tiotusentals. Snart hundratusentals. Snart miljontals. Asien, Europa, USA, Sydamerika, Australien, Afrika. I-länder, U-länder. Ingen kommer undan, coronakriget är i den meningen "rättvist". Skiljer sig dock gudskelov från traditionella krig på en väsentlig punkt: barn och unga skonas, kärnfriska medelålders står emot. Det är vi äldre och sjuka med knackigt immunförsvar som stupar vid fronten, vi med framtiden bakom oss som lever i riskzonens epicentrum. Ja, en grupp till, aldrig att förglömma: alla fantastiska människor som jobbar i vården. På vanliga sjukhus, på fältsjukhus, på tillfälliga nödkliniker. Läkare, sköterskor, akutinkallad extrapersonal. Med det egna livet som insats. Tack.