IFK Karlskrona i krisens epicentrum

Idag skänker jaq en tanke till IFK Karlskrona. Min gamla favoritklubb i handboll har det osannolikt tufft just nu. Inte bara pga coronakrisen, den drabbar ju trots allt föreningslivet rakt över. Men visst, IFK extra hårt kanske: de drivande krafterna i den anrika klubben är i flera fall 70-plussare som alltså "bör hålla sig hemma" i tider som dessa. Vilket de också gör, att döma av rapporterna på IFK:s egen hemsida. Planerade möten har ställts in, verksamheten i stort satts på knapp sparlåga. Årliga evenemang, typ marknader och liknande inkomstkällor, hänger löst. Sponsormarknaden har kallnat. Ovissheten inför kommande säsong är i det närmaste total. Ändå bleknar det mesta mot de händelser som skakat IFK Karlskrona säsongen som gått. Det började redan på försäsongen med att en ung spelare avled under djupt tragiska omständigheter, relaterade till psykisk ohälsa. Kort därefter insjuknade en annan av lagets spelare, även han nyförvärv inför säsongen. Diagnos: cancer. En grabb på dryga 20 som hann med en handfull matcher innan ödet ville annat. I hans fall verkar prognosen dessbättre hoppfull, långvarig behandling kan ha gjort mirakel. Att IFK har stöttat hela vägen behöver väl inte sägas: K:et i IFK står för Kamrat. Ett fint gammalt ord som prövas i nöd. Hoppas vid högre makter att det går bra för den unge mannen - och att IFK Karlskrona överlever som klubb.