Orimligt straffhot

Läser att den kokainsniffande handbollsstjärnan riskerar fyra års avstängning för dopingbrott. Med all respekt för elitidrottens värdegrunder menar jag att ett sådant straff vore fullständigt orimligt. Skulle kokain vara prestationshöjande? I handboll? Hur då i just den position spelaren ifråga haft i mer än tjugo års tid? Jag tar mig faktiskt friheten att utesluta det. Tror heller inte för ett ögonblick att mannen sniffat sig igenom karriären. Och då faller själva dopinganklagelsen. Missförstå mig rätt: doping är det värsta jag vet. Men då menar jag doping direkt kopplad till idrottsutövandet. Kroppsmanipulation för att öka den egna prestationsförmågan - och av bara farten (bokstavligt talat) sänka rena konkurrenter. Fusk i dess vidrigaste form. För mig får den sortens "stjärnor" gärna stängas av på livstid. Vad folk gör på sin fritid - som i det aktuella fallet - kan man moralisera över, om man nu är lagd åt det hållet. Jag nöjer mig med att konstatera att även firade idrottsstjärnor kan vara skröpliga människor. Det stör inte mig, tvärtom. Vad som stör är hotet om fyra år. I praktiken lika med livstids yrkesförbud. Delvis redan verkställt f ö: den klubb mannen skulle representera nästa säsong har rivit kontraktet, karriärmässigt står han på bar backe. Självförvållat, ja. Men ibland önskar jag att idrotten kunde vara som rättssamhället i övrigt. Vad är det för fel t ex med villkorlig dom? Älska, döma och förlåta, som min visa moder brukade säga (på ett ungefär).