Stafett med alla rätt...

Damstafetten 4x5 km idag. Oslagbar tv-underhållning. Precis vad doping-VM behövde...skidsport när skidsport är som bäst. Duellen Sverige-Norge lär gå till historien, åtminstone den svenska. Guldet var tydligen Sveriges allra första i en VM-stafett på damsidan - och det fantastiska var att alla fyra gjorde storartade lopp. Ingen föll igenom, ingen kroknade det minsta lilla. Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla, Stina Nilsson; vilket otroligt lag! Och vilken dramaturgi på slutsträckan! Kalla såg till att Nilsson kunde växla ut cirka 20 sekunder före Norges fartfantom Johaug. Betryggande? Pyttsan. Johaug "åt" upp Nilsson. Bit för bit, skidlängd för skidlängd. Och kom till slut ikapp. Där och då trodde jag det var kört och svor en ramsa över alla skummisar som tycks sakna normal trötthetsvall. Men jag hade glömt en sak. Stina Nilssons skidhuvud. Det där som kallas bollsinne i vissa andra sporter. När upploppet närmade sig var det hon som hade mer att ge - inte Johaug. Det var Nilsson som kunde slå om, trycka till, lägga i en ny växel och fly bort från den oslagbara norskan. Magnifikt, fullständigt magnifikt. En ynnest att få uppleva sånt här - och till på köpet få det oöverträffade kommentatorsparet Hård/Blomqvist i tv. Den ene konstant cool, den andre snar till ren extas. Blomqvist tappar liksom talförmågan när skidorna går Sveriges väg. Han övergår till att stöna, rossla, tjoa, yla rakt ut i etern. Och då är han inte ens dopad, såvitt jag vet. Medalj till honom också, naturbarn förtjänar att hyllas.