Doft av en finare fotbollsvärld

MFF-Chelsea 1-2. Miljardlaget från London kom till Malmö med förbluffande 0-13 på sina fyra senaste bortamatcher i Premier league. Det var därför jag - mindre seriöst - drog till med beteckningen "sopgäng" i ett tidigare inlägg. Men, men. Det är skillnad på att möta ett Manchester City under högsäsong och ett Malmö FF som inte ens befinner sig i tävlingssäsong. Ikväll räckte det länge med normal yrkesheder för Chelsea's bollskickliga fullblodsproffs. De gjorde jobbet, helt enkelt. Men all respekt för MFF som bjöd upp till en riktigt sevärd match. Skönt också med Christiansens reduceringsmål. Dels för att det kändes välförtjänt, dels för att returen i nästa vecka nu får någon form av liv. Teoretiskt i alla fall. Anar att detta var en sällsamt fin fotbollskväll på Stadion, det såg så ut i tv. Hoppas att MFF-supportrarna lommade hem med bibehållen stolthet. Över Bachirou inte minst. Den lille mittfältsdynamon var magnifik, faktiskt i nivå med alla de omsusade stjärnorna i Chelsea. Utom på en punkt: Bachirou vägrar skjuta. Kan inte, vill inte, försöker aldrig. Den dan Bachirou gör mål ska jag kyssa hans fötter. Mina egna kommer jag inte åt.