Stolthet slår stöddighet

TFF-MFF 1-0. Liten slår stor. Fattig slår rik. Stolthet slår stöddighet. Ja, efter en sån här match kan man stapla både floskler och sarkasmer på hög. Trelleborg, med någon bråkdel av MFF:s budget, avgör i 90e minuten. Ett viljemål med flera vinnarskallar inblandade, eldfängde rödtoppen Lasse Nielsen sist på bollen. Flyt, javisst. Men flyt kommer inte ur en slumpgenerator, flyt förtjänar man. TFF gjorde en taktiskt fulländad match. Hade en spelidé, en tro, en övertygelse, en sjuhelsickes moral. MFF hade - Bonke Innocent. Jo, hör och häpna. Killen som suttit ett helt år i frysbox och stämplats som oduglig byttes in redan i 40e minuten. Inte för att Magnus Pehrsson plötsligt kommit på bättre tankar utan för att läget är som det är i MFF just nu. Skador, skador, skador, ont om alternativ. Pehrsson tvingades helt enkelt spela Bonke, det fanns ingen annan när Traustason gick sönder. Och vad händer? Precis det jag misstänkt. Bonke Innocent börjar med en tvåfotare, vinner bollar, fördelar passningar med god precision. Glänser kanske inte, men vem faan gör det i detta MFF? Bonke är bäst ikväll, visar med eftertryck att han visst duger. Frågan är om Pehrsson gör det som tränare. Rent statistiskt nej: MFF har nu 0-10 på sina fyra senaste bortamatcher, tränare brukar inte komma undan med sånt. Själv vill jag ogärna strö salt i öppna sår - men vad gäller derbyt kan jag inte låta bli och påpeka att de fem bästa MFF:arna återfanns i TFF. Marko Johansson, Dennis Hadzikadunic, Alexander Blomqvist, Erik Andersson, Freddie Brorsson. Samtliga utlånade eller dumpade från de regerande mästarna, som hellre köper färdigt utifrån. Grattis till revanschen, grabbar.