Fingret i luften...

Ser att Jimmie Åkesson får bre ut sig över tre sidor i Sydis idag. Tiderna förändras. En gång för inte särskilt länge sedan höll Sydsvenskan Åkesson - och andra liknande proselyter inom politiken - tämligen kort, skrev man så skrev man i alla fall inga idolporträtt. Men visst, jag förstår tidningens dilemma. SD har blivit en politisk maktfaktor, skvalpar just nu kring 18 procent i opinionen. I valet kan det nog öka till 25, jag skulle inte bli förvånad. Då är det svårt att tiga ihjäl partiledaren. Det är med medierna som med många av politikerna: fingret i luften, känna hur vindarna blåser, anpassa sig därefter. Ingen rak linje, inget självständigt mod. Jo, jag vet att det är på ledarsidorna sådant ska tydliggöras. Men även där svajar Sydis numera, det räcker att läsa vissa av gästkrönikörerna för att inse det. Min djupaste respekt för seniorkolumnisten Per T Ohlsson, som idag framstår som den siste "renhållaren" i liberal press. Jimmie Åkesson kan jag bara gratulera. Grabben har inte bara blivit rumsren. Han har dessutom blivit mediaren. Det är min själ bra jobbat. Eller dåligt, beroende på tycke & smak.