Flaggan uppe - och brallorna nere...

SM-final i handboll, cupfinal i fotboll. Malmöintressen i båda, dessvärre också förlust i båda. Fast på helt olika sätt, det kan inte nog poängteras. Kort sagt: HKM föll med flaggan i topp, MFF föll med brallorna nere. Bedrövelsen först. MFF förlorade alltså mot Djurgården med sitt nya favoritresultat 0-3. Jag såg inte hela matchen men tillräckligt mycket för att övertygas: årets MFF är inte bättre än såhär. Ett på sin höjd ordinärt allsvenskt lag, söndersålt av sportchefen Daniel Andersson. Priset för att man samlar på pengar istället för på spelarkvalité? Ja, kanske är det så. Nästan alla de bärande spelarna från fjolårets guldtrupp har avyttrats. Kvar finns komplementen och ett par åldrade kämpar "over the hills" - jämte ett antal nyförvärv som hittills inte varit i närheten av att fylla ut tomrummen. Jag vet inte hur många felköp en sportchef kan göra utan att bli ifrågasatt...men bra många, verkar det som. Bänk-Bonke. Rieks. Traustason. Eric Larsson. Strandberg. Binaku. Ssewankambo. Listan kan göras lång, utan att man ens nämner olyckan Sarfo. Fokus för missnöjet riktas dock som alltid mot tränaren, det är enklast så. Och förmodligen ryker han väl nu, Magnus Pehrsson. Om han inte stiger av självmant, vill säga. Jag skulle inte bli förvånad: att som tränare leva med den kravbild som finns i och runt MFF måste vara hälsovådligt, inte minst mentalt. Nej, över till nåt roligare. Handbollen! Andlöst spännande, vettlöst målvaktsspel i båda burarna. Därav "snåla" 20-20 vid full tid och förlängningsdramatik för ett avgörande. Kändes nästan lite snöpligt att favorittyngda Kristianstad vann där, 23-22. Vilken otroligt tapper match av HK Malmö, så nära en jätteskräll. Beutlers insats ska jag sent glömma, karl´n var fullständigt fenomenal. Finalen som sådan hade allt - ja, åtminstone allt utom skönspel. Vad nu skönspel är för något förutom en floskel...i dagens handboll är det snarare så att brutalast vinner. Och där gick Kristianstad - med de utmärkta domarnas goda minne - lite, lite plus på Malmö vad gäller medlen i försvarsjobbet. Men, men. Den som föredrar något snällare handboll fick kanske sitt lystmäte i damfinalen som föregick "herrkriget". Fast spänningen var förstås total även där. H65 från Höör hade greppet om pokalen men Sävehof kom tillbaka, för att slutligen vinna på matchens sista skott. Målskytt och guldhjälte: Ida Odén, veteranen som före finalen lät meddela att detta var hennes farväl till topphandbollen. Ett rörande fint slut, må jag säga.