Så nära dansk landslycka...

Frankrike-Danmark 37-35.
Oavgjort vid full tid, gastkramande förlängning innan Frankrike kunde nypa ännu ett VM-guld. Smärtsamt för danskarna som var så äckligt nära att fixa inofficiell landslycka. Eller officiell rent av; handboll är ju typ nationalsport på andra sidan bron, kolla bara danska TV2 som inledde sin VM-sändning sju timmar före finalmatchens avkast. Och dessutom hade planerat för tidlös galakväll i burken om utifall...
Synd när så ambitiösa upplägg spricker på några ödesmättade tillfälligheter. Danmark ledde med 33-32 i förlängningen, hade just då guldet i en liten ask och tv-kommentatorerna i en fet extas. Lite otippat var det "fel" fransos som sabbade partyt.
Inte Karabatic, megastjärnan. Inte Abalo, spänstfenomenet. Inte Gille, han med värsta hästrumpan. Och inte heller Omeyer, målvaktsklippan.
Utan Fernandez, den gamle och kanske minst spektakuläre av dem alla. Han, och ingen annan, gjorde de två avgörande målen i fransk favör. Det gladde mig - mitt i medlidandet med den fantastiske Mikkel Hansen och övriga danskar.

S E