Sverigedemokraterna i tv. En hel timma på bästa sändningstid. Kul för dem. Martyrerna, "sanningssägarna", de ständigt undanskuffade eller missförstådda. Den bilden av sig själva kommer de säkert att odla i evighet, det verkar vara en del av taktiken. Den som alltså tagit dem ända in i "kammaren", för att låna partiledare Åkessons nya älsklingsord.
Verbal är han onekligen, Jimmie Åkesson. Smått förförisk i retoriken, särskilt om man lyssnar lite slarvigt. Männen runt honom är inte dumma de heller, bara mer eller mindre osympatiska. Kvinnor synes icke till överhuvudtaget och det kan förvisso tyckas märkligt, SD orerar ju mer än något annat parti om kvinnoförtryck. Men det gäller förstås bara i "muslimska kulturer", framför den egna drängstugan är det inte så noga med att sopa rent.
Värst är de här ömkliga männens politiska affärsidé, den de slår mynt av för att berika sig själva. Idén om människors olika värde, allt efter ursprung på jorden.
Som om man valde. Som om vissa förtjänar ett liv i armod - och andra ett liv i "kammaren".
Tvi faan.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar