Sverige-Norge 20-24.
Fyrnationsturneringen inför stundande handbolls-EM slutade med ett magplask för svensk del. Norge var bättre på alla positioner, vann utan dramatik. Trist med blågula ögon sett – men kanske nyttigt. Förväntningarna skruvas ned, insikten om konkurrenssituationen stärks.
Jag var själv nära att gå i EM-medaljfällan efter matcherna mot Egypten och Slovakien. Allt såg så bra ut, allt gick ju så lekande lätt. Som det gör mot beskedligt motstånd…inser jag nu med facit i hand.
Ett imponerande starkt Norge klädde helt enkelt av Sverige. Blockerade skyttet, stängde för inspel, lät den fantastiske målvaktsveteranen Ege göra resten. Jag vet egentligen inte om det var så svårt; svenskarna sköt illa eller i fel lägen. Högerkanten med Lennartsson och Ekberg var ett enda mållöst fiasko, mittsexalternativen Gustafsson och Arrhenius framstod som osmidiga kolosser jämfört med de norska ”ålarna” i motsvarande position. Och från distans…tja, magert där också. Du Rietz visade glimtar av sin omtalade potential i inledningen, men bara då. Carlén stannade på ett ynka mål och verkar fortfarande ha långt till internationell toppklass. Kim A väl kartlagd och hårt tagen, Lukas Karlsson ojämn men enda egentliga hotet.
Slut på gnället. Målvakten Mattias Andersson var bra, hans inspirerade spel höll siffrorna nere. En till svensk glänste denna afton: Ystadsonen Robert Hedin. Han råkar dessvärre vara norsk förbundskapten.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar