Det är mycket man ska förhålla sig till nu för tiden. Livet. Mjällby. Vädret. Högeralliansen. Zlatan. Ovädret. Rödgröna röran. Anna Anka. Sverigedemokraterna. MFF. Döden.
Och Björn Ranelid, tydligen. Fast där går jag bet.
Såg precis reprisen av Stjärnorna på slottet i tv. Ranelids hämnd, skulle man kunna kalla det. Alla som genom åren sagt eller antytt något negativt om hans person eller om hans författarskap fick tusenfalt tillbaka. På bästa sändningstid, som det brukar heta.
Hur förhåller man sig till sånt?
Jag vet faktiskt inte. Famlar i mörker, trevar efter svar. Ena sekunden känner jag bara avsky…sitta i tv och ta ut privata vendettor, nä fy faan va lågt. Nästa sekund fylls jag av vemod, tycker nästan lite synd om karl’n. Har han det inte jobbigt nog med sin egen låtsasdialekt?
Lättare med Mjällby, tack och lov.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar