Kroatien-Danmark 27-23.
Tungan på vågen, skillnaden mellan lagen: Ivano Balic.
Finns det en enda handbollsspelare i världen som kan kallas gudabenådad så måste det vara han. Att mannen ifråga råkar se ut som allt annat än prototypen för en elitidrottare är bara logiskt, en del av varumärket. Mönsterbrytare SKA inte se ut som andra.
Ivano Balic skulle nog, mitt under pågående match, kunna tas för en typ av lodis. Orakad, oklippt, lite lätt ointresserad av vad som egentligen försiggår. Där andra spelare rusar fram i förutbestämda löpvägar, där går eller lullar han omkring till synes helt planlöst. Ofta saligt leende dessutom. Som om han njöt av själva vetskapen om sin egen särart.
Jag tror han gör det faktiskt. Njuter.
Annars njuter i alla fall vi som tittar på.
Plötsligt kommer ju allt vi väntat på, allt det där vi lärt oss förknippa med just Ivano Balic. Tempoväxlingarna, stegisättningarna, insticken på linjen, utspelen på kanterna, de egna genombrotten. Kort sagt: blicken för spelets möjligheter. Konsten att se det ingen annan ser.
En sån man kan gott få kosta på sig lite ”rast vila” mellan rycken, tycker jag. Ett bloss & ett järn också mellan varven (som det sägs), gärna för mig.
Man ska inte vara missunnsam mot världens bästa handbollsspelare.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar