Svensk sorti från förstaklassen

Sverige-Polen 24-27.
Bara att konstatera: Sverige är en andraklassnation i handboll numera. Inte illa i och för sig – det finns tredje- och fjärdeklassnationer också. Fast inte på EM, särskilt inte i Sveriges grupp. Där är det idel förstaklass, dessvärre. Polen, Slovenien, Tyskland; alla måste räknas in bland segeraspiranterna i detta mästerskap, Slovenien lite smått sensationellt. Andra huvudkandidater är Frankrike, Kroatien, Spanien, Danmark…möjligen även Norge och Ryssland.
Det börjar bli trångt i förstaklassavdelningen. Trots att Sverige alltså stigit av.
Matchen mot Polen var på sitt sätt typisk. Svenskarna krigade med alla medel – mest ojusta – och all sin stolthet för att undgå en ny förlust, hade också lika vid 22-22 rätt nära slutet. Men så fort det behövdes verkade polackerna kunna lägga in extraväxeln, den där som på ett avgörande sätt nästan alltid skiljer förstaklass från andraklass.
Det är något med pondusen. Fysiken. Skyttekraften. Säkerheten i avsluten, inte minst.
Där de stora nationerna har kontringsharpuner som aldrig bränner ett läge – där har Sverige Jonas ”50/50” Källman. Där t ex Polen har distansskyttar som kan skrämma skiten ur vilken målvaktsfantom som helst – där har Sverige i bästa fall Kim Andersson. Där topplagen har grymt erfarna (i flera fall legendariska) coacher – där har Sverige rookies som Staffan Olsson och Ola Lindgren.
Nej, jag har inte glömt att Sverige möter Tyskland i morgon. Att ”vi” vid seger faktiskt går vidare till mellanrundan. Att bollen är rund, blablabla.
Men så rund?

S E