Det har sina sidor att byta tränare. Fråga Rasmus Bengtsson. Fram till i fjol något av en kultfigur i MFF. Given mittback, aldrig ifrågasatt. Sen kom Jon Dahl Tomasson - och han såg något som ingen av hans företrädare på tränarposten sett: Bengtsson duger inte. Inte på bänken, inte i matchtruppen, minst av allt på planen. Det enda jag förstår av saken är Bengtssons reaktion. Ilskan, frustrationen, den djupa besvikelsen över att ha blivit dumpad. Alla klarar inte att stänga in sina känslor i det läget - och jag tycker faktiskt det hedrar Bengtsson att han helt öppet vädrar sitt missnöje. Även om somliga säkert menar att han därmed vanhedrar klubbmärket.
*. *. *
I MFF ska man helst inte bete sig mänskligt. Hellre tiga än tala, alltid respektera alla tränarnycker. Som Behrang Safari. En annan MFF-ikon som kommit till korta inför Tomasson, men till skillnad från Bengtsson svalt förtreten. Fotbollsstjärnor är som folk är mest. Olika. Vissa blir mer sårade än andra över upplevda oförrätter. Jag ser inga problem med detta, inga ”rätt” eller ”fel”. Möjligen anar jag något slags oskriven kod som väl Bengtsson i så fall brutit emot. Nämnas i sammanhanget bör kanske hans besvärande skadehistorik, i vad mån den bidragit till Tomassons dumpning vet jag inte. MFF håller ju tyst om allt sånt nuförtiden. Bengtsson själv hävdar dock att han varit spelduglig och i full träning länge, då är det väl så.
*. *. *
Priset för frispråkigheten verkar nu bli att Rasmus Bengtsson gjort sitt i MFF. Det förändrar i och för sig ingenting i sak: Bengtssons tid tycktes vara över i samma ögonblick som Tomasson blev tränare. Ett sorgligt slut. Ovärdigt ur alla aspekter. Och ja, jag lider mer med Bengtsson än med klubben. Samma gäller Safari, som tidigt lät meddela att detta skulle bli hans sista säsong i MFF. Den fick han tillbringa på bänken, successivt utfasad t o m från inhopp. Av ett enda skäl: Jonas Knudsen, som tog över vänsterbacksplatsen, var bättre på att göra långa inkast. Som om det inte heter fotboll av en anledning. Men visst, MFF tog ju guldet. Då är allt förlåtet. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar