Skitår är en populär etikett på det 2020 som nu rinner ut. Låter det inte lite futtigt? Som språkligt armod långt bortom det anständiga? Vi talar trots allt pandemi. Över åttatusen döda. Ett samhällsbygge som prövats i alla sina beståndsdelar - och fallit ihop i vissa. En kultursektor som blöder bort. En idrott endast på elitnivå och då utan publik. En restaurangnäring reducerad till onödigheter i marginalen. Människor i förtvivlan. Människor i skräck. Människor som blivit offer för det nya normala: håll i, håll ut, allt roligt är farligt. Skitår? Jag skulle hellre säga Ett Sorgens År.
*. *. *
Ett sådant år prövas vi alla. Vågar vi gå utanför dörren? Vågar vi träffa nära och kära? Vågar vi trotsa Folkhälsomyndigheten? Vågar vi leva? Eller är depression ett rimligt pris för att låta bli? För mig är svaret lätt. Livet först, även under en pandemi. Och i livet inkluderas INTE social isolering, däremot ett visst mått av risktagande. Så har det alltid varit. Det enda nya är att vi nu matas dagligen och stundligen med varningar och förmaningar - coronan har som ingen tidigare pandemi rört upp ren domedagsstämning i statlig regi. Som om alternativet vore evigt liv. Bara vi skötte oss. Slutade umgås. Gjorde som Löfven sa - och inte som han gjorde.
*. *. *
Ja, han togs tydligen med brallorna nere i julruschen, statsministern. Justitieministern Morgan Johansson likaså. Och flera potentater med dem. Har dom inte hört talas om Aftonbladet? Lena Mellin ser dig, det är en annan sida av pandemin: moralkrönikörerna ligger i bakhåll, myser som barnrumpor när de kan fälla en tolvtaggare. Själv kunde jag inte bry mig mindre. Skulle inte Löfven - under ordnade former - få handla en julklapp? Mig veterligt har han inte bett oss andra att inte göra det. Bara vädjat om viss försiktighet. Ansvar, omdöme. Vet inte om han tänker upprepa just de orden i sitt nästa tal till nationen, för mig får han gärna. Ministrar som handlar klappar, vad är det om inte en skithändelse?
* * *
Jag önskar så att jag kunde säga Gott Nytt År. Självklart kan jag, men inte utan att det klingar falskt. Det gamla normala kommer inte tillbaka bara för att vi byter siffra i historieboken. Tvärtom. Det nya normala består bortom både vår och nästa år. Trots vaccin, trots alla nödrop. Jag hörde själv Årets Svensk på tv härommorgonen. Anders Tegnell alltså. Jodå, han anade ljuset. Senhösten 2021, närmre bestämt. I allra bästa fall. Då har ännu en publikfri allsvenska lagts till handlingarna. Ännu en dödskyss delats ut till kulturen. Ännu ett helt år av tro, hopp och tvivel gått förlorat. Ikväll ska jag ta mig ett stort jävla järn. Sen ska jag ta hand om min hälsa. Och be en liten bön. Tack för uppmärksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar