Förlåt att jag återkommer idag igen. Kan bara inte låta bli efter gårdagens handbollsdramer i tv. Jag tar dem i tur och ordning - och börjar då med Skandalen i Lund. Ja, någon mer passande beskrivning kommer jag inte på för Händelsen som överskuggade alla andra händelser i returmötet mellan Lugi och HK Malmö. Nämligen domslutet som fällde ett offer och friade en förövare. Möjligen helt enligt regelboken, vilket i så fall inte ursäktar någonting. Skandal är skandal. Och förblir skandal så länge någon tjafsar emot eller gömmer sig bakom idiotiska regler.
*. *. *
Så här gick det till, om du nu missade matchen. Lugis Hugo Forsberg kommer fri i en kontring. Hoppar in i målgården i full fart. Och dundrar från typ en meters håll bollen rakt i ansiktet på Malmömålvakten Anton Hellberg. Självklart inte med flit eller med uppsåt att skada. Men rimligen med någon form av personligt ansvar. Det finns liksom tusen andra ställen att skjuta på i ett sådant läge: armar, ben, ribba, stolpar, en jävla massa nätmaskor inte minst. Vi snackar trots allt elitspelare, inte korpklåpare. Nå. Över till Hellbergs reaktion. Högst mänsklig, skulle jag säga. En knuff i bröstet på Forsberg, förmodligen några okvädningsord också. Allt i spontan dimma pga denna ruggiga träff i skallen. Malmömålvakten fick sedan ledas av banan påtagligt groggy - och det är då domslutet kommer. Eller snarare dråpslaget: rött kort på Hellberg, ingenting på Forsberg. Ett rättshaveri de luxe, oavsett handbollens alla svårbegripliga regler.
*. *. *
Som knock på knocken har väl Anton Hellberg en avstängning att se fram emot nu. Direktrött kort brukar inkludera den risken. Hans olycka var f ö inte HK:s enda. Både Blickhammar och Johannes Larsson fick bryta pga skador. Till synes rätt besvärliga, i Larssons fall knät. Skulle han bli borta står HK helt naket på högersexpositionen. Förödande förstås, fullgoda alternativ går sällan lösa så här års. En ganska väsentlig sak var annars helt rättvis i derbyt. Slutresultatet. 26 lika, delad pott. Unga Lugi stod upp jättestarkt, kom tillbaka från jobbiga underlägen, tog fajten. Jag blev än en gång särskilt imponerad av Casper Käll. Där andra bökar och bråkar eller grinar och gruffar, där håller han huve’t kallt och fokuset intakt. Killen lirar handboll, helt enkelt. Bättre än de flesta i rollen som playmaker, väl så bra som pappa Pelle när han hade sin tid.
*. *. *
Kvällens andra ”drama” var dessbättre mera normalt. Sverige-Ryssland i damhandbollens EM-turnering. Ryskorna vann med fyra bollar, 30-26. Men det betyder inte att Sverige gjorde någon dålig match. Tvärtom. Moralen var hög, inget underläge för svårt för att inte spjärna emot. En tapper insats av det svenska laget. Lagerquist bäst som nästan alltid, nya Thorleifsdotter en positiv överraskning. Synd att förbundskaptenen Axner skulle behöva stå och liksom försvara sig inför tv-kamerorna. Ibland är ju faktiskt förklaringen till en förlust väldigt okomplicerad. Motståndet är för bra, kort sagt. Så var det här: Ryssland hade en fart och en spelskicklighet som tog ut sin naturliga rätt. Kul match, fin handbollsunderhållning, skön kontrast till ”kriget” i Lund. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar