Årets suverän: Malmö FF. Vinner med en marginal på nio poäng, nytt rekord sedan allsvenskan utökades till 16 lag. Guldet som sådant var väntat men knappast särklassen. Då stannade MFF ändå på 60 poäng, i underkant av snittet för ett mästarlag. Mer behövdes inte, konkurrenterna vek ner sig.
Årets trend: Kryss. Jag har inte bemödat mig att räkna men ett otal matcher har slutat oavgjorda. Värst i klassen: Elfsborg. Boråslaget kryssade i 15 matcher, dvs varannan gång. Ett slags rekord, det med. Dock ingen särklass: ytterligare sex lag noterade tvåsiffrigt i kolumnen för oavgjort. Kuriosa för intresseklubben var annars att tvåan Elfsborg förlorade färre matcher än guldsuveränen MFF. Tre mot fyra.
Årets lag: Vet att jag i ett svagt ögonblick redan utnämnt Östersund. Det var när laget mot alla odds säkrat kontraktet. Men därefter följde sex raka förluster med en målskillnad på 2-20...och bortspelade hedersbetygelser så klart. Nej, skall något kallas Årets lag måste det förstås bli Mjällby AIF. Femma i sluttabellen. Som nykomling. Före storheter som t ex Norrköping, Hammarby, AIK. Imponerande!
Årets tränare: Marcus Lantz i Mjällby? Joakim Persson i Varberg? Hugget som stucket, men jag fastnar för Persson. Han hade ännu tuffare odds emot, ännu mindre som talade för allsvensk överlevnad. Varberg slutade elva på betryggande avstånd från farozonen, Persson lyfte laget till en konkurrensduglighet ingen trodde fanns. Dessutom var han skönt bonnig bland alla ”kamrerer” i tränarkåren.
Årets flop: Flera om budet. Sett till förhandstipsen framförallt Hammarby och AIK. Sett till hur serien inleddes IFK Norrköping. Vad som såg ut som ett blivande mästarlag förvandlades till en medelmåtta i nära nog fritt fall, slutligen passerat även av Mjällby. Sett till hur serien slutade kan föralldel Helsingborg och Falkenberg också nämnas i denna kategori. Båda åkte ju ur, föga sensationellt dock.
Årets fynd: Astrit Selmani, Varberg. Malmöpåg som aldrig platsade i MFF men via omvägar till mindre klubbar på lägre nivåer visade att han visst det duger i allsvenskan. Åtminstone under Jocke Perssons ledarskap. Selmani gjorde 14 mål, överträffades i skytteligan endast av Nyman i Norrköping på 18.
Årets ”var tog dom vägen”: Rasmus Bengtsson i MFF. Linus Hallenius i Norrköping. Kevin Walker i Djurgården. David Batanero och Mamadu Moro i Mjällby. Och säkert flera med dem. Petade, dumpade, ratade. Offer för bättre vetande tränare - eller för sin egen otillräcklighet? Svaren lär utebli men mystiskt var det.
Årets spöke: Corona. Avfolkade arenor, noll stämning. Kusligt. Må det aldrig återupprepas.
Årets All Team’s Stars: En per lag alltså. Som omväxling och för att göra alla glada. Håll till godo! Mv: Oskar Jansson Örebro. Backlinje: Johan Larsson Elfsborg, Piotr Johansson Kalmar, Jesper Löfgren Mjällby, Eric Kahl AIK. Mittfält: Haris Radetinac Djurgården, Daleho Irandust Häcken, Anders Christiansen MFF, Axel Björnström Sirius. Anfall: Astrit Selmani Varberg, Christoffer Nyman Norrköping. Avbytare: Aly Keita Östersund, Martin Olsson Helsingborg, Abbe Khalili Hammarby, Alhassan Yusuf Göteborg, John Chibuike Falkenberg,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar