Släkten är bäst...

Ibland har man tur. Igår tex. På förekommen anledning befann jag mig på släktkalas - och inte vid dumburken för att glo på fotboll. Det var tur. Då slapp jag se Mjällbys debacle mot Brommapojkarna (0-2). Jag hade förmodligen bara blivit förbannad. Inte för förlusten som sådan, den kan jag ta. Men omständigheterna. Denna oförmåga att hålla tätt bakåt: Mjällby har fyra nollor på 24 matcher, ingen efter sommaruppehållet. Detta självvalda kvalitetstapp: precis när allsvenskan ser ut att finnas inom räckhåll gör man sig av med Jakob Bergström och Pavle Vagic. Hjärtat och hjärnan, liksom. Dessa ersättare: tre vice män. Och med vice menar jag då att ingen av dem varit ordinarie i någon startelva någonstans på senare år. Örebroförvärvet Omoh blev f ö utvisad igår. Vet inte hur eller varför, vet bara att drummelaktigt beteende kan demoralisera ett helt lag. Slutgnällt. I det stora hela har Mjällby gjort en stark säsong, det kommer man inte ifrån. Även om det just nu känns lite ansträngt att säga det.