Högtidsstund med Mjällby

Jag var i Trelleborg igår. Såg Mjällby besegra TFF 3-0 och återta serieledningen i superettan. Fantastiskt på alla sätt och vis. Fem omgångar kvar, Mjällby skulle liksom inte varit där. Snarare i nedre delen av tabellen. Förhandstipsen gick ju i den riktningen - av en anledning: nykomling, stjärnfattigt lag, anonym tränare. Tuff konkurrens inte minst. Jag hade själv, som den Mjällbyvän jag är, varit mer än nöjd med nytt kontrakt. Nu får jag nästan kämpa för att inte fantasin ska skena fritt. Allsvenskan en sjätte gång? Bara att kunna ställa frågan utan att gripa den ur luft känns otroligt häftigt. Svaret får bli vad det vill, ingen eller inget kan ta ifrån Mjällby AIF en succéartad återkomst till elitfotbollen. Gårdagens match blev efterhand en ren njutning. Det hade jag inte trott: Mjällby kom trots allt från två förluster, tecken fanns på avmattning. Men så bjöd TFF-målvakten på en groda till förlösande 0-1 redan efter några få minuter - och det var tydligen precis den boost laget behövde. Tvåan och trean följde i snabb takt, sen var det full kontroll. Hårt jobb, distinkt passningsspel, säkra marginaler; allt för att hålla nollan för första gången på mycket länge. Sista tjugo kunde till och med jag - erkänd skeptiker - sitta tillbakalutad på läktaren och bara mysa. Detta var förbannat bra, Mjällby. Bäst av alla och på hela plan var nr 7 Viktor Gustafsson. En mittfältsterrier av rang, klar allsvensk klass. Bäst utanför plan var min gamle Sydiskollega Magnus Månsson. Det var han som erbjöd mig skjuts till högtidsstunden. Ödmjukt tack.