Malmötrippeln sprack på en puck

Halvkross i fotbollsderbyt. Totalkross i handbollsderbyt. En sen målvaktstavla från tre poäng även i hockeyn. Detta kunde och borde blivit en galakväll för Malmö. Två minuter skiljde: så lite tid återstod när Redhawkskeepern Lars Volden glömde att hålla ihop benskydden och lät Färjestad kvittera till 3-3. I förlängningen som följde försvann ytterligare en Malmöpoäng, Färjestad vann 4-3. Så där skulle MFF aldrig klanta till det. Fotboll är förvisso en annan sport än hockey, men stadga och struktur är tillåtet i bägge. Av detta syntes nu inte mycket i HIF före paus. Redan då spikade MFF segerresultatet 3-0. Derbykänslan kom av sig, klasskillnaden var för stor. HIF ryckte upp sig i andra halvlek, ett par byten gjorde tydlig skillnad. Samtidigt som MFF naturligt nog slog av lite på takten. Tre poäng och tre nya plusmål var liksom gott nock, hoppet om allsvenskt guld överlevde. Kan förresten tänka mig att rätt många hade spelat på just 3-0 till MFF. Frågan är hur många som hade spelat på resultatet 20-30 i handbollsmötet IFK Kristianstad-HK Malmö. Ingen känns inte som någon djärv gissning. Siffrorna inbjuder till nya funderingar kring allmäntillståndet i Kristianstad. Spelarna finns, spelet saknas. Tränare finns också, men struktur lyser med sin frånvaro. Det tar emot att hacka på Ljubomir Vranjes, jag har redan gjort det tillräckligt, andra får ta vid. Problemet är kanske att hans förtroendekapital är så grundmurat i handbollskretsar att ingen törs. Med det sagt ett oreserverat grattis till HK Malmö. Tiomålsseger i Kristianstad är fortfarande en respektabel prestation.