Och plötsligt blev det tyst...

Det här med journalistik. Nyhetsrapportering. Händelsevärdering. Läsarrespekt. Svåra saker, lätt att gå vilse. Vilket jag tycker Sydsvenskan gör just nu. Idag är det en vecka sedan Malmö skakades av ett mord som i all sin grymhet kan vara det värsta i stadens moderna historia. Idag är det också fyra dagar sedan stadens ledande tidning skrev en stavelse om illdådet. Sydsvenskan har gjort som Polisen: lagt locket på. Sydsvenskan har kanske sina skäl - diffust vilka - men priset blir högt: läsarna lämnas i sticket, tragedin förminskas. "Back to normal", verkar tidningen resonera. Spalt upp och spalt ner om MFF, inte minst. Jag känner mig provocerad av sådan händelsevärdering. Kränkt. Som tidningsläsare förväntar jag mig en fortlöpande uppföljning även kring händelser som krossar det eviga idylliserandet av vårt "fantastiska" Malmö. Något om spaningsläget t ex. En analys på temat "varför"? Kritisk granskning av polisens arbete. Vad som helst - utom denna kompakta tystnad. Vill inte tro att den säger något om allmäntillståndet i Malmö: avtrubbningen har nått en nivå där t o m journalistiken gått förlorad.