Rapport från ett vrak

Augusti. Rötmånaden. Antar att det är därför jag blivit förkyld. Och då talar jag inte om snuva eller kli i halsen. Jag talar om en typisk manlig FÖRKYLNING. Serienysningar, idiothosta, dubbelseende, trippelsvettningar, monumentalsmärta från topp till tå. Jag är glad att inte kvinnor blir förkylda på detta sätt. Kvinnor föder barn. Den enda mänskliga bragd som finns. Tar dessutom nio månader - från säd till klimp, så att säga. Då är det inte mer än rätt att de kommer undan med lättare förkylningar. Lite pluttar på tvären och liknande, övergående i samma ögonblick som man sväljer en panodil. En typisk manlig förkylning sänker allmäntillståndet dramatiskt i cirka tre veckor plus/minus. Jag är just nu inne på tredje dagen. Vrakstadiet. Men man får inte självömka, då kan man bli kallad ynkrygg eller gnälleröv. Företrädesvis av kvinnor. Så vad gör man? Kan bara tala för mig själv. Man kravlar sig upp på cykeln, beger sig till närmaste torg och köper blommor. De vackraste jag vet. Gladiolus. Röd. Inte för att det biter på en manlig förkylning - men som tröst, en form av smärtlindring. Man är väl karl.