Djurgården har året

MFF-Djurgården 0-1. MFF pressade. Och pressade. Och pressade. MFF fick en straff som Anders Christiansen fuskade sig till - och som Markus Rosenberg brände. Sjätte MFF-bommen från elvameterspunkten av sex möjliga den här säsongen, jag tror ta mig faan att det är något slags världsrekord i fotbollen. Djurgården å sin sida gjorde i princip ingenting. Förutom det som behövdes. Försvara sig väl över hela banan, lita på sitt system och på sin utomordentlige målvakt Vaiho, ställa om blixtsnabbt när tillfälle ges. Exakt så föll målet som knockade MFF: precisionspass från höger (Radetinac?) till en framstormande Buya Turay, distinkt avslut i krysset. Pang bom, rasande vackert. Hemmalagets veteranbackar stod stilla i det läget, hann inte med. Sammantaget tycker jag inte MFF gjorde någon dålig match - men det är bara att konstatera: Djurgården har liksom året. Skickligheten, flytet, tron, de små marginalerna på rätt sida. Allt det där som brukar betyda guld i slutändan. Jag är nästan benägen att säga grattis redan. AIK kan möjligen vara ett återstående hot, MFF däremot får trösta sig med Europa. Och se upp så man inte missar en topp 4-placering i allsvenskan. Risken finns.