Hur kunde det ske?

Besökte Sergels Väg idag. Mordplatsen som nu blivit minnesplats. Ljus, blommor, fotografi på offret. Grillkiosk alldeles intill, pizzeria tvärs över gatan. Huslängor runt om, Ribersborg ett stycke bort. Ingen undanskymd plats, tvärtom. Inget slumområde, minst av allt faktiskt. Precis här möter spädbarnsmamman sitt öde. Det hjälper inte att hon bär bebisen i sin famn. Gärningsmannen är skoningslös. Empatirubbad. Monstruöst iskall. Jag vet: man ska inte gradera illdåd, man kan inte mäta sorg. Men i brutalitet är detta en kolsvart fläck i Malmös - för att inte säga Sveriges - moderna kriminalhistoria. När jag kommer hem läser jag att landets justitieminister lovar att mördaren ska "jagas till världens ände". Snacka kan dom, politikerna. Problemet är att statistiken sällan är deras bästa vän. Tänker på uppklarningsprocenten. Jag har förträngt den exakta siffran, men imponerar gör den inte. Varför skulle ett Sverige som inte kan lösa ett statsministermord kunna lösa ett vardagsmord som i all sin grymhet är värre? F ö har jag lite svårt att gå igång på frågan just nu. Spädbarnet får inte sin mamma tillbaka, tragedin kvarstår för evigt. Oavsett vad som händer vid världens ände.