Miraklet i Hällevik

Gårdagens mäktigaste fotbollsupplevelse i tv - med all respekt för toppmötet i Malmö - var dramat på Strandvallen i Hällevik. Mjällby låg alltså under mot Dalkurd 0-2 i 89e minuten men vände och vann! Tre mål på fem minuter, de två sista på tilläggstid. Helt otroligt, kan inte påminna mig att jag sett nåt liknande. Matchen var ju redan förlorad, Dalkurd hade bud på mer, Mjällby stod inte att känna igen. Magin bruten, hann jag tänka flera gånger om. Inget lag kan vinna med uddamålet närmast oavbrutet i en lång serie, förr eller senare tar det stopp. I Mjällbys fall får det bli senare. Detta var trettonde segern, varav den elfte med uddamålet. Dock den första utanför ramarna: alla andra har slutat 2-1 eller 1-0. När Mjällby äntligen gör tre mål gör man det inom loppet av fem minuter när matchen egentligen är över. Fotbollen i ett nötskal: logisk och ologisk om vartannat, grym mest hela tiden. Nio omgångar från slutet leder Mjällby fortfarande superettan - på magra nio plusmål. Tur? Nej. Flyt? Delvis. Hårt jobb? Mest av allt. Spelidén bär, metodiken håller, effektiviteten är häpnadsväckande. Så här långt. Nu mister klubben sin i alla bemärkelser tunge centertank Jakob Bergström, det kan förstås bli ödesdigert. Bergström om någon har varit både själ och hjärta i Mjällby genom hela säsongen, en tränarfavorit som aldrig tvekat att ta jobbet i fulla 90 minuter. Bergström gjorde sin sista match igår och fortsätter direkt karriären i Norges högstaliga (bottenkrigande Mjöndalen). Jag förstår att han vill ta chansen, norsk valuta skojar man inte bort. Men för en kille med oglamorös spelstil och lite division 4-rost i kanterna är det nog lättare att bli älskad på Listerlandet.