Succédebut som väckte frågor

Efter att ha sett Michael Omoh's debutmatch för Mjällby kan jag inte låta bli att fundera över nivåskillnaden mellan fotbollens två högsta serier. I allsvenska Örebro ansågs ju Omoh inte duga mer än på bänken, därav dumpningen till Mjällby i superettan. Och så går mannen direkt ut och dominerar som om han kom från en annan värld. Omoh var snabbare, explosivare, bättre med boll än alla andra i toppmötet med Brage. Han visade det med eftertryck inte minst vid sitt 1-0-mål. Ryck och skott nästan i samma rörelse, närmaste Brageförsvarare såg ut att stå still. Ändå vill jag reservera mig lite inför fortsättningen. Omoh's succéartade debut för Mjällby varade i 45 minuter - och det var förvisso vackert så. Men i andra halvlek restes en del frågetecken. Omoh försvann, tappade ork och fokus, blev mer en i mängden. Tyckte mig också se vissa missnöjesyttringar mot lagkamrater som inte "förstod" hans intentioner. Sånt gillar jag inte alls. Mjällbys styrka under säsongen har varit moralen: en för alla, alla för en, nolltolerans för divalater. Förhoppningsvis såg jag fel. Eller också missförstod jag Omoh. Precis som tränaren i Örebro möjligen gjorde.