Mörkertalet, då?

Aftonbladets aktade sportkrönikör Simon Bank skriver i en intressant sammanfattning av damernas fotbolls-VM att 34 spelare var "öppet homosexuella". Var han fått siffran ifrån framgår inte, men den är säkert korrekt: Bank är inte känd som någon sanningsslarver. Huruvida upplysningen som sådan har något allmänintresse kan diskuteras, själv har jag alltid trott att spelare åker till mästerskap för att skylta med sitt fotbollskunnande och inte med sin sexualitet. Men om nu frågan är av intresse utanför den personliga integriteten, så bör A kanske följas av ett B. Dvs hur många "slutet" homosexuella spelare fanns på mästerskapet? 134? Fler? Färre? En inte alltför djärv gissning är att de 34 "öppna" kommer från länder med hyfsat moderniserad syn på homosexualitet - och dit vet jag inte om man kan räkna Nigeria, Kamerun, delar av Sydamerika, delar av Asien. Skulle spelare därifrån kunna "komma ut", som det heter? Skulle de ens svara på frågan eller fylla i en enkät, om nu en sådan cirkulerat på VM? Tillåt mig tvivla. Så okomplicerad är inte världen. Möjligen kan den bli i en avlägsen framtid - och i så fall tack vare alla som här och nu går i bräschen för öppenhet. Heder åt dem. En annan fråga i sammanhanget är förstås den som nyfikna barn brukar ställa. Varför? Exakt varför finns denna specifika överrepresentation i just damfotboll? Kvinnoidrott generellt är ju inte, förlåt uttrycket, "sån". Och herrfotbollen ska vi inte tala om, där hade 34 blivit 0. Vetenskapen har en del att jobba med, den saken är klar.